På Cinemateket har många hört Matti Byes komponerade eller improviserade pianoackompanjemang. Nu finns tre soundtrack att låna.
Så länge det har funnits rörlig bild har det funnits ett behov av att komplettera det visuella med musik. Samspelet mellan syn och hörsel levererar en starkare upplevelse än enbart bild. Själv blev jag varse om konceptet under min tid som student på filmvetenskapen. Efter att tagit del av både stumfilm med och utan musik, kan jag inte bara stödja påståendet utan även slå ett slag för hur mycket det höjer upplevelsen. En tyst och stilla salong med svartvit film utan ljud kan te sig intressant, men inte alls lika fängslande som de med musik.
Redan 1989 började Matti Bye sitt arbete med att ackompanjera Cinematekets stumfilmsvisningar. Musiken improviseras ofta fram och varje filmruta ger intryck som Matti Bye förmedlar vidare till publiken via sitt piano. Åtskilliga visningar har förhöjts med den levande musiken; allt från I lifvets vår av Paul Garbagni till The Scarlet Letter av Victor Sjöström. Dock har han inte bara varit aktiv inom improvisationen utan även inom komponerande, ofta till just stumfilm. Filmerna utgivna under samlingsnamnet Svenska stumfilmsklassiker är alla i gott sällskap av Byes toner, de finns att låna i Biblioteket. Nu finns även en del av Byes musik att låna på CD.
Så, varför inte låna musiken till Den glädjelösa gatan, Körkarlen eller Gösta Berlings saga och utnyttja höstens mörker till att lyssna på filmmusik som garanterat inte tillhör den vanligaste genren av soundtracks? Om intresset sedan pockar på ännu mer uppmärksamhet går det naturligtvis bra att läsa in sig på lite svensk stumfilmshistoria ur musikens perspektiv i En afton på Röda kvarn: svensk stumfilm som musikdrama av Ann-Kristin Wallengren eller om ljud och stumfilm i allmänhet, i Silent film sound av Rick Altman.
/Maia