I år hade rekordmånga filmer anmälts – hela 70 stycken varav 25 togs ut och nominerades till slutrundan där juryn – bestående av bl a dokumentärfilmskonsulenten på Svenska Filminstitutet, Tove Torbjörnsson; Patrik Eriksson, som gjorde filmen ”En enastående studie i mänsklig förnedring” (filmad med mobilkamera!) samt en av förra årets Angeläget vinnare Ludvig Carlsson Turegård.
Publiken på väg in i biografen Bergakungen i Göteborg
Och de sju vinnarfilmerna bejublades av publiken och kommenterades insiktsfullt och stimulerande av bland andra Nils Hansson, projekledare på SVT:s Uppdrag granskning;Nomi Szpiro på Novemberfestivalen och Soraya Hashim, vid P3:s Kvällspasset,som var upprörd efter visningen av ”Där jag var som tryggast” av Isabelle Östersund & Malin Orre vid Älvkullegymnasiet i Karlstad. En imponerande komplex och mångfacetterad film om en tjej som blivit våldtagen och hur smärtan lever vidare i henne. ”Men det är inte tjejerna det är fel på, det är inte de som glömde sätta på sig ’våldtäktstrosan’ eller glömde pepparsprayen hemma – det handlar om helt andra mekanismer” menade Soraya Hashim i sitt berömmande tal utifrån filmen.
Lise Bergh, generalsekreterare på Amnesty, kommenterade ”Bettina den fina” om en transvestit av Elinor Engkvist & Sandra Dahlén, det självklara i rätten att får vara den man är och där filmens replik ”passar det inte andra så är det upp till dem” – hon särskilt gillade.
I pausen berättade Lise Bergh att Amnesty ser filmen som en viktig och naturlig inkörsport till ett fördjupat arbete i skolorna med ”mr” frågor, alltså frågor kring mänskliga rättigheter.
Madeleine Garpenvall & Christopher Westman från Kunskapsgymnasiet i Stockholm gjorde filmen ”Kampen mot sexuella övergrepp”, likaså en film om en flicka som utsatts för sexuella övergrepp. En lika finstämd som berörande film som vågade vara enkel och inte sökte gestalta för mycket utan lät flickan – som silhuett bakom en skärm – berätta sin historia. Ett knep som redan de gamla grekerna kände till, nämligen att ju mindre man får se ju mer nyfiket laddar man som publik berättelsen med egna bilder.
Projektet Angeläget drivs av Amnesty International och vänder sig till gymnasiets medie- och estetprogram. Sammanlagt har över 200 filmer gjorts sedan starten 2005. Vinnarfilmerna plus några till ges varje år ut på en dvd som kan rekvireras från Amnesty, via Angelägets hemsida.
För att något söka sammanfatta festivalen så måste det inledningsvis sägas att filmerna är imponerande välgjorda och att det förstås är roligt att det fanns så många tjejer bland de sju vinnande filmernas upphovsmakare. ”Ett toppår – som ska överträffas nästa år” som festivalgeneralen Martin Rydehn säger på den film som ligger på festivalen hemsida www.angelaget.nu.
Och hela festivalen genomsyras av en stark närvarokänsla, av att det är på riktigt, att det handlar om ämnen som betyder något i ungdomarnas liv, något som borrar lite djupare i tillvaron. Helt enkelt filmer med klös i. Och samtidigt – men det är bara en fundering i marginalen – kan jag tycka att det är synd att ingen film närmade sig ämnet med humor eller satir – vilket också är ett nog så effektivt grepp även om det handlar om tunga ämnen som våld mot kvinnor, hedersrelaterat våld och HBT-frågor.
Text: Andreas Hoffsten