Det handlar mycket om känslor i "Ciao Bella" och – så lyder klichén – det har killar det svårt med. Så hur hanterar man känslor och hur ger man uttryck för dem utan att framstå som helt hopplöst töntig? Hur tar man sig som kille förbi den flåsigt kravfulla prestationsångesten som i "Ciao Bella" manifesterar sig i en ”knullbok” som går runt i killgänget där allas eventuella framgångar med det motsatta könet noga bokförs i något slags poängsystem.
Kärlek och fotboll
Regissören Mani Maserrat-Agahs debutfilm "Ciao Bella" handlar om hur oskulden Mustafa träffar den något mer erfarna Linnea på fotbollsfesten Gothia Cup i Göteborg dit ungdomar från hela världen kommer för att lira boll och träffas. Mustafa är snäll men väldigt osäker på hur man får kontakt med tjejer. Tricket i filmen är att han av en händelse blir tagen för italienare – och inte en töntig svensk med iranskt påbrå från Lerum. Mustafa fattar galoppen och Simsalabim! tjejerna kastar med ens trånande blickar efter Mustafa, som talar engelska och får, om inte tuppkam, så betydligt ökat självförtroende.
Men hur länge håller bluffen? Och vad händer när den väl en gång spricker, kommer Linnea då fortfarande att tycka om honom? Jo, det gör hon. Och hon beslutar sig för att behålla det barn hon väntar, som hon har med en annan än Mustafa. Filmen handlar om våra fördomar; om yta i relation till djupare känslor; om identitet och invanda könsroller. Vi bjöd in en årskurs ett från Värmdö gymnasium utanför Stockholm för att se filmen tillsammans med sin lärare David Berner. Det här är deras tankar.
Elever för och emot
Flera elever hade en lite tveksam inställning till svensk ungdomsfilm som ofta överdriven och stereotyp. Men Lovisa gillade filmen: ”perfekt för 13-14 åringar … med en handling som innefattar aktuella ämnen; sexfixering, spänningen mellan tjej och kille och så vidare. Jag gillade bilderna på ungdomshorderna som bara hängde i väntan på något eller någon. Det var väldigt realistiskt på så sätt. Man har lyckats fånga den där speciella rastlösa sommarkänslan med allt vad det innebär. Kåthet, blygsel, extrem osäkerhet. Det var det bästa i filmen!” Sara uppskattade att filmen handlade om ”gullig sommarkärlek som alla kan känna igen sig i …” i motsats till ”filmer som handlar om våldtäkt och ordet hora.” En elev uppskattade att det var en ny miljö – ”att den inte utspelar sig i Stockholm.” Men alla var inte lika positiva. Kristina skrev: ”Skildringen av tonåringar var tröttsamt nog nästan lika ytlig som vanligt då betoningen alltid ligger på sex och sprit när man ska berätta om ungdomar, det är väldigt få filmer som sticker ut genom en djupare dialog och handling – som tonåring själv blir man trött på att det alltid ska verka som om tonåringar inte kan bilda hela meningar och är lite socialt efterblivna.”
Temat med Mustafas byte av identitet för att bli säkrare och mer omtyckt väckte förstås kommentarer. ”… det är lättare för en italienare som kommer till Sverige att få tjejer än för en kille med föräldrar från Iran, på grund av våra fördomar.” – menar Fanny. Alexander fyller på: ”Hela idén med nationalitetsbytet känns nytänkande och rolig. Men jag känner att många av rollerna var väl stereotypa och det gör att filmen tappar i djup.” Amanda tror inte det har med Mustafas bakgrund att göra: ”Det var själva hans karaktär. Han blev mystisk, fick coolare kläder osv. … det fick honom att se självsäkrare ut.” Kristina fyller på: ”Symboliken i att han blev populär så fort han rakade av mustaschen och låtsades vara italienare var klockren, eftersom mycket idag handlar om hur man blir värderad efter vad man har för bakgrund och status.” Tvärtom tyckte Lovisa att det var ”… lite tröttsamt och väldigt schablonaktigt att tönten blir cool. Vi har sett för många filmer med den handlingen. Hade varit mer spännande om han hade förblivit tönt i det italienska laget och ändå fått Linnea på fall.”
Ett knepigt dilemma
Slutet där Linnea beslutar sig för att behålla barnet och Mustafa ställer upp som en riktig karl landade inte i god jord hos eleverna. Själv tänkte jag att Linneas konflikt om att göra abort eller behålla sitt barn skulle väcka fler och mer upprörda kommentarer än vad jag kunde utläsa ur elevernas texter. Men en handfull elever reagerade. Lovisa igen: ”Ingen kille skulle stanna med en gravid tonårskärlek om barnet inte var hans. Inte alls trovärdigt och alldeles för putti-nuttigt.” Hon får medhåll av Saga: ”Mustafa kändes så omogen och tanken på att han skulle ta hand om ett barn när han tidigare i filmen knappt kunde ta hand om sig själv … det kändes orealistiskt.”
Sara var också kritisk: ”Att fatta beslut som att ha barn och jobba för att försörja barnet och flytta ihop är mer amerikanskt än svenskt tycker jag.” ”De hade inte känt varandra i mer än några dagar och har redan fått en odödlig kärlek för varandra … gulligt men inte vidare trovärdigt.”, tycker Mikaela. Kristina anlägger en annan aspekt på samma problematik: ”Trots mycket kritik så måste jag betona att överlag så tyckte jag om filmen på grund av den lite skruvade handlingen och att den förmedlade fler bra budskap, bland annat att det inte är ett misslyckande att bli gravid och att man inte behöver leva upp till hur andra tycker att man skall vara.”
Till sist ett par kommentarer vid sidan av: ”Osäkra tonårstjejer är i mer fokus än osäkra tonårskillar. Det är jätteviktigt att öppna ögonen får båda delarna.”, skrev Linn. ”Och killarnas knullbok var mest patetisk. Men inte vet jag, kanske killar gör så i verkligheten …” skrev Fanny och satte kanske fingret på något.
Mer jordnära och färre schabloner
Vi tog kontakt med klassens lärare David Berner på Värmdö Gymnasium för att höra hans tankar.
– Jag var – precis som många elever – skeptisk till ännu en ungdomsfilm. Vi hade under kursen diskuterat schabloner och de typiska karaktärer som brukar förekomma i film. Klassen var ganska överens om att just svenska ungdomsfilmer var en ständig källa till statiska karaktärer och förutsägbar handling, berättar David och fortsätter:
– Efter filmen var tongångarna annorlunda. De flesta i klassen tyckte att filmen skiljde sig från de övriga ungdomsfilmer de hade sett, även om de för all del även kände igen en hel del från förr. Det de tyckte var annorlunda och bättre, var att "Ciao Bella" kändes mer jordnära och förenklad. Det var helt vanliga tonåringar i en helt vanlig fotbollscup.
Men var de inte negativa till något menar du?
– Jo, det många var kritiska mot var spänningen mellan karaktärerna. Eleverna tyckte helt enkelt inte att deras kärlek verkade äkta. De menade, att för att bli så förälskad krävdes mer; både passion och inlevelse. En del elever tyckte även att filmen skulle ha tjänat på att gå in lite mer på djupet i flera scener. Precis som exemplet med förälskelsen var det några som tyckte att den homosexuelle italienaren som bara försvann, när han blev avvisad, kändes ytlig och därför blev svår att ta till sig.
– Ur ett lärarperspektiv tyckte jag att det fanns mycket att diskutera, men jag märkte snart att eleverna inte hade reagerat på samma saker som jag. Jag trodde till exempel också att Linneas beslut att behålla barnet skulle vålla en betydligt större debatt än vad som blev fallet. I stället blev det en intressant diskussion om det svåra i att skildra ungdomar på film. Så filmen fungerade faktiskt väldigt bra.
Filmen distribueras av SandrewMetronome.
Text: Andreas Hoffsten