Kan en film med ett tydligt drogtema leda till att ungdomar faller i missbruk? Ja, säger en del forskning, nej, menar andra insatta. Mitt emellan stod Annica Sjögren som är skolbiosamordnare i Göteborg och var tvungen att ta ett beslut om filmen ”I skuggan av värmen”, som handlar om en heroinist. Höstprogrammet för gymnasieeleverna var redan klart medan det fortfarande fanns utrymme i programmet för högstadieeleverna. När ”I skuggan av värmen” visades på bio hade den en 11 årsgräns, medan den i SFIs filmhandledning rekommenderades för gymnasiet. Skulle de ändå kunna visa filmen för högstadieeleverna, resonerade hon och kollegan Ramona Vardeh?
– Vi arbetar väldigt tätt med en referensgrupp av lärare och det var en av lärarna som kände en viss fundering kring filmen med tanke på åldersgruppen och SFIs rekommendationer och föreslog att vi nog borde prata med någon som arbetar med sådana frågor.
De kom i kontakt med Preventions- och utvecklingsenheten inom Göteborg stad som bland annat arbetar med barns och ungdomars hälsa och alkohol- och drogfrågor. De avrådde dem från att visa filmen för högstadieeleverna.
– De menar att forskningen visar att narkotikainformation kan ha motsatt effekt. Det kan få den effekten att om man inte visste något innan så blir man nu informerad och personer i riskgruppen kan ramla dit, helt enkelt. Man är därför oerhört försiktig med hur man informerar om droger.
Med väldigt lite tid på sig att fastställa höstens skolbioprogram och med tanke på tveksamheterna kring målgrupp och åldersgrupp, valde Annica Sjögren att inte ta med ”I skuggan av värmen” i programmet för högstadieeleverna.
– Vi tycker att filmen är jättebra, men diskussionerna fram och tillbaka räckte för att vi skulle känna att vi inte ville visa den just nu. Vi ville veta mer om forskningen och kunna planera bättre kring en sådan visning i så fall, och den tiden hade vi inte.
Annica Sjögren och referensgruppen har ständigt diskussioner om vilka filmer som fungerar bra och vilka som fungerar mindre bra för skolbioprogrammet.
– Vi diskuterar och gör ständigt val. Samtidigt blir det farligt om man hamnar i en situation där man ska ta bort allting som är farligt. Det är ju meningen att kulturupplevelser ska beröra, kännas viktiga och angelägna och ofta provocera. Det är en jättesvår avvägning.
Så viktigt med uppföljning
Gruppen resonerade att just ”I skuggan av värmen” är en sådan film som bör diskuteras både innan och efter en visning. Om den skulle visas på bio Draken är det inte säkert att lärarna skulle följa upp filmen med en diskussion. Om den däremot görs tillgänglig via AV-centralen för visning i klassrummet är sannolikheten större att den diskuteras.
– På samma sätt gjorde vi med filmen ”Klassen” som handlar om en skolskjutning där vi inför varje skolbiovisning hade en obligatorisk introduktion för både lärare och elever av Folkets bios filmpedagoger i Göteborg. Någon liknande hade varit bra för ”I skuggan av värmen”, men det hade vi inte tid att arrangera.
Med mer tid hade beslutet kanske blivit annorlunda, berättar Annica Sjögren, men i det stressade skedet fick ”I skuggan av värmen” utgå.
– Men jag blev väldigt nyfiken på de här forskningsrönen om riskerna, som säkert inte är oemotsagda, det finns säkert flera skolor, säger Annica Sjögren.
Eva-Lena Julin, Preventions- utvecklingsenheten, Göteborg stad
- På Preventions och utvecklingsenheten jobbar jag och min kollega med alkohol- och drogförebyggande arbete. Det bygger på forskning och vetenskapliga metoder. Vi jobbar med social och emotionell träning och vi jobbar mycket med Örebro Preventionsprogram och har hälsofrämjande och förebyggande arbete.
Annica Sjögren tog kontakt med er för att hon och hennes referensgrupp hade tveksamheter kring att visa ”I skuggan av värmen” för högstadieeleverna, vad rekommenderade ni då?
Hon tog kontakt med min kollega Karin Patriksson och frågade om filmen var lämplig att visa. Karin reagerade också efter att ha sett vissa sekvenser ur filmen och sa att det inte kändes riktigt bra. Filmen är väldigt stark.
Man vet nu att traditionell ANT-undervisning inte har haft förebyggande effekt. Visst ska man informera. Men frågan är hur man ska göra det, vilket koncept. Jag tyckte att själv när jag såg filmen att den kunde vara OK på gymnasienivå, men inte för grundskolan. Det kan väcka mer intresse. Då kände jag att jag inte kunde ställa mig bakom den rekommendationen att visa den för grundskolan.
Er rekommendation var att, ska man visa den så ska det vara sent i gymnasiet?
Ja, och att man har ett koncept och inte bara visar filmen rakt upp och ner, utan har en diskussion och har material för lärarna.
Kan en film om droger, trots att budskapet ska vara avskräckande, skapa en motsatt effekt?
Ja, det kan skapa intresse. Traditionellt har man till exempel använt före detta missbrukare som kommer till skolan för att prata. Man har märkt att det kan väcka ett intresse, det kan vara spännande och inte så farligt. Eleverna kommer ihåg den fängslande föreläsningen, men när vi har frågat ungdomar efteråt om de har påverkat dem så de inte har druckit, så svara de nej.
Det kan väcka ett intresse i vissa riskgrupper.
Håkan Leifman, sektionschef och alkoholforskare, STAD:
– På det stora hela är budskapet utåt från forskare och många myndigheter att vissa preventiva program är rent olämpliga att använda i skolan. Det finns ett amerikanskt program som heter Scare them straight där man har försökt skrämma barn och ungdomar genom att visa de negativa effekterna med droger, man kanske har bjudit in en före detta missbrukare eller åkt till ett häkte och träffat missbrukare som råkat illa ut. Man försöker skrämma dem till rätta.
Vad har resultatet blivit av sådana program?
Där har man funnit att de flesta inte berörs alls, för de befinner sig så långt ifrån den verkligheten. Men de som befinner sig i riskgrupper kan ändå kittlas och bli mer nyfikna och kanske provar efteråt, som inte skulle ha gjort det annars. Vi brukar säga att om man bjuder in en före detta missbrukare till aulan, så ger det väldigt lite och risken är nästan att det blir motsatt effekt.
När jag gick i gymnasiet visades Staffan Hildebrands anti-våldsfilm ”Stockholmsnatt”, där Paolo Roberto var kicker i Kungsträdgården, i skolans aula. Det har aldrig varit så många insparkade skåp i skolan som efter den filmen. Är det samma effekt?
Ja. Precis som för min gamle handledare som kom från Tyskland och fick sexualundervisning i en katolsk skola på 1950-talet. Då kom det en munk till deras klass och pratade om sex. Det gav en så kallad bumerangeffekt. Det var fler killar som var nyfikna efteråt än innan. Munken kanske inte visste vad han pratade om heller.
Börje Svensson, psykoterapeut på Rädda Barnen:
– Jag tror att film kan ha en viss påverkan, sen är det en bedömning om just den här filmen skulle påverka. Det jag känner till om medievåld och ungdomsvåld, så finns det en viss påverkanseffekt om man överkonsumerar medievåld. Men det är inte i alla ungdomsgrupper utan bland de ungdomar som är vilsna i övrigt och har haft en svår uppväxt och är lättpåverkade. Där kan det hända att ungdomar imiterar våld de sett på film och på nätet.
En eventuell påverkan kan uppstå vid en överkonsumtion?
Ja, jag har svårt att se att en film som man visar för ungdomar och som följs av en diskussion skulle kunna ha negativa effekter. Det handlar ju om att följa upp filmen med samtal i klasserna. Annars visar man väl inte en film rakt av och låter alla gå hem sen?
Prevention och utvecklingsenheten i Göteborg avrådde från att visa filmen för den här åldersgruppen, ska man skygga för känsligt material för att några procent i klassen eventuellt är i riskgruppen?
Ska man ha ett Systembolag och restriktioner, för att vissa sitter på parkbänken? Jag kan tänka mig att om man visar en film i skolan, då är det inte ett fritt val om eleven vill se den. Då ingår det i kursplanen. Det är skillnad om det är en biograf då man själv väljer vad man vill se och det finns en åldersgräns. Eftersom det här är så pass unga barn – under 15 år – så måste man ta ett visst ansvar. Dessutom finns en föräldraaspekt, de kanske inte vill att sina barn ska utsättas för saker utanför deras kontroll
Ett samtal eller diskussion bör ingå kring filmen, och man bör även informera föräldrarna att nu ska vi se den här filmen som handlar om droger, så att vissa frågor som hänger kvar kan diskuteras hemma.
Sven Andréasson, avdelningschef Folkhälsoinstitutet:
– Med reservation för att jag inte har sett ”I skuggan av värmen”, men en del filmer om droger är inga som helst problem att visa. Andra kan vara ett problem, i första hand eftersom de inte ger den avsedda effekten eller någon effekt alls. I sällsynta fall kan en film ge motsatt effekt, att det ökar nyfikenhet och vilja pröva på-lust. Det är väldigt undantagsvis.
Huvudproblemet som vi förmedlar är att om man vill påverka ungdomars benägenhet att röka, dricka och knarka, då är inte massmediala eller kommunikativa insatser av det här slaget effektiva.
Vad är det bästa sättet att nå ungdomarna på?
Vi ser det som betydligt intressantare i hur man engagerar föräldrar och där kan möjligen filmer som denna spela större roll, föräldrar är mer benägna att ta till sig information av det här slaget, så länge det inte handlar om deras egna vanor, utan deras barns. Med föräldrarna vet vi att effekterna är betydligt starkare än informationseffekter riktade mot barn och ungdomar. Hemmet är fortfarande en viktig tillgänglighetsarena, både rent fysiskt att man faktiskt kan få tag i cigaretter och alkohol hemma, men också uppfostringsmässigt att föräldrar klargör regler vad man kräver och förväntar sig av sina barn.
Så information om droger, exempelvis i formen av en spelfilm, gör varken till eller från?
Min bild är att det är ovanligt att man får en negativ effekt och det helt dominerande är att man inte får någon effekt alls.
Det finns kända exempel på program som har skapat en motsatt effekt och ökat bruk. Ett heter Scare them straight, som är väldokumenterat att det fick motsatt effekt och fick in fler på brottets bana än om man inte hade genomfört programmet. Det andra är Life skills som var ett program i Australien med mycket stor spridning bland flera hundra tusen elever. Utvärderingen visade att ungdomarna som varit med i programmet, testade i högre utsträckning alla substanser än de som inte hade varit med. Det största programmet av alla DARE i USA har utvärderats av flera där inga visar på positiv effekt, de flesta visar på ingen effekt och någon enstaka visar på negativ effekt.
Med tanke på ungdomarna i riskgrupperna, bör man avstå från att visa en film om droger överhuvudtaget eller ska man satsa på att visa den i mindre grupper?
Återigen, utan att ha sett just ”I skuggan värmen”, så ser jag ingen vits med att visa den i mindre grupper än i större. De här sårbara eleverna finns ju diffust utspridda överallt och nås av filmen. Men om man bäddar in filmen i ett sammanhang där man pratar och har en bredare diskussion och ser filmen som ett inslag, så är det vettigare än att köra filmen som en fristående föreställning.
Men, jag skulle ändå plädera för en annan typ av film, som är mer neutral och saklig och som beskriver vad som händer i kroppen när man tar droger, utan de mer normativa inslagen som har det uppenbara syftet att påverka beteendet.
Björn Fries, chef för Preventionscentrum i Stockholm och tidigare Regeringens narkotika samordnare:
– Vi har gjort fokusmätningar på våra kampanjer och vi vet att ungdomar är vetgiriga och nyfikna. De vill ha information, men de vill ha den så fri från pekpinnar och ideologi som möjligt. De vill gärna att staten ska ge informationen, konstigt nog. De vill inte ha den från en idébyrå eller organisation som från början bestämmer vad de ska tycka.
”I skuggan av värmen” är en bra film utan att vara pekpinneaktig. Den beskriver beroendeproblematiken och helvetet på ett väldigt bra sätt. Man ska nog inte visa den rakt av, utan bör ha ett samtal och följa upp visningen, att lärarna kanske förbereder sig att kunna bearbeta temat i mindre grupper längre fram, då tror jag det kan vara bra att visa filmen.
Bör man undvika att prata om sådant som är farligt bara för att en några procent av ungdomarna tillhör riskgruppen och kan ta till sig informationen på fel sätt?
Nej, det tror jag inte på. Vi vet från en undersökning vi gjorde på Maria ungdom att de som kommer in med narkotikabekymmer är ungdomar med en komplex situation. Vi kunde se att 8 av 10 tjejer hade en psykiatrisk diagnos, de svalt, de skar sig, de hade varit sexuellt utnyttjade. Bland pojkarna hade 70 procent en kriminell belastning, som inte hade med narkotika att göra. Vi tittade också på deras familjer och barnen var ofta en spegelbild av familjesituationen med psykisk ohälsa och mycket kriminalitet och våld.
Den här gruppen, deras bekymmer informerar vi inte bort, det krävs så mycket annat, som att komma in tidigt och stötta familjen och göra dåliga föräldrar lite bättre. Jag tror inte att ”I skuggan av värmen” triggar någon i den här riskgruppen. Om filmen visas med möjlighet att ställa frågor och med en panel så tror jag det kan vara riktigt bra. En idé kan vara om Lotta Thell som har skrivit "I skuggan av värmen" och som boken är baserad på, är med. Hon har själv tillhört riskgruppen.
Text: Henrik Emilson
Se även filmhandledning till filmen.