James och jättepersikan

Lille James Henry Trotter bor med sin familj alldeles vid havet i England. De drömmer om att tillsammans besöka New York då plötsligt olyckan dyker upp. Pappa och mamma slukas av en noshörning! Trots den rejäla dosen dramatik, ett ganska så vanligt tema i

James tas om hand av ett par fastrar, Svamp och Spik. En är tjock den andre spinkig men ingen av dem är det minsta snäll. James får slita i sitt anletes svett för ett par fiskhuven till middag där han sitter i sitt glåmiga krypin med endast en spindel som sällskop. Det är rena Dickensplotten.

Men givetvis räddas James. En mystisk man med en påse full av Krokodiltungor, kokta i 20 dygn i en häxas döskalle, dyker upp. Det dröjer inte länge förrän vips! en av tungorna får en gigantisk persika att växa till sig på ett skruttigt gammalt träd i trädgården. Och likt alla nyfikna barn kryper även James in i persikan. Väl där inne – övergår filmen plötsligt och lite oväntat till animation – och vi befinner oss i en fantastisk värld. En värld  full av fantasieggande personligheter: en nyckelpiga, en tusenfoting, en spindel, en lysmask samt en gräshoppa. Och rena musikalen – som i ”Nightmare Before Christmas”, med en touche Kurt Weill – där filmens fem sånger är skrivna av Randy Newman. Hela gänget och James rullar iväg och seglar ut på havet. De attackeras av en fasansfull missilskjutande pansarhaj innan de med hjälp av hundratals måsar flyger iväg på sin persika österut, riktning New York.

”James och jättepersikan” efter en bok av Roald Dahl från 1961 fick sorgligt nog ingen svensk biografdistribution när den kom 1996. Och just att den inte har svenskt tal – gör att den klättrar lite upp i åldrarna från de allra minsta. Och därtill är flera scener ganska skrämmande för de riktigt små. Filmens förtätade stämning har stundtals en makaber, tvistad udd – vilket säkert å andra sidan starkt tilltalar de något äldre barnen. Just blandningen mellan de bisarra insekterna och att de alla sjunger och dansar välkomnande för föräldralöse James ger filmen dess alldeles egna lite kylslagna värme. Och insekterna är som folk är mest, några är pessimister, andra kreativa optimister. Och filmens undertext handlar om rädslan för det annorlunda – en egenskap som James alls inte har. Tvärtom – han ser kraften i att vara olika och i att hjälpa varandra, alla utifrån sina förutsättningar.

Men framförallt, det handlar om att barn är kompetenta, en film som ingjuter mod i små ängsliga barnasjälar.

James och jättepersikan. Regi: Henry Selick Längd: 80 minuter Distribution: Disney Int.

Text: Andreas Hoffsten

 

Publicerad 2011-03-01   Ändrad 2011-03-01