Vi bad gymnasieelever vid Pauligymnasiet i Malmö samt en åk 1 och en åk 3 på IVIK-C programmet vid Ekenbergska gymnasiet i Södertälje – ett gymnasium med framför allt yrkesinriktade progrram – att skriva ner sina tankar kring vilken bild Jan Troells film ger av hur Sverige formades, om då och nu och vad filmen säger om Sverige idag. Det skall sägas att många av eleverna vid Ekenbergska har bott i Sverige endast några få år – så det är en stor och imponerande bedrift att de skriver så bra som de gör efter så kort tid!
Vad tog vi avstamp ifrån och hur ser det ut idag i relation till den tidens levnadsomständigheter andligen såväl som lekamligen?Generellt sett var det nog en film som eleverna var lite ovana vid. Det långsamma tempot, det episka anslaget om ett ämne och en tid som säkert inte var vardagsmat för flertalet. Ändå uppskattade eleverna filmen. Hanna Sundqvist i HRRM3 skrev: ”Filmen var bra och lärorik. Jag skulle föreslå fler klasser att se den. En gripande historia tycker jag.”
Presentationsbild från Ekenbergska gymnasiets hemsida.
Svaren och tankarna utgör en bred palett över då och nu, här i Sverige och i jämförelse med deras ursprungsländer, om stort och smått. Några smakprov från eleverna i Södertälje:
”Skillnad på Sverige förr och nu? Det är ganska stor skillnad, tex att kvinnor hade typ inget att säga till om. Det fanns ingen tv eller datorer som finns i nästan varje hem nu. Dom hade heller inga mobiltelefoner om dom ens hade telefoner över huvud taget. Förr fick man göra nästan allt själv men nu finns det maskiner till nästan allt. Det är i och för sig fortfarande skillnad mellan rika och fattiga, man märker fortfarande att dom rika tror att dom är så mycket bättre än alla andra.” – skrev Ilona i HRRM3.
Vicky i samma klass fyllde på:
”Mycket fattigdom, knappt någon mat. Nu för tiden får man jättemycket hjälp med sånt, alla hjälper alla. Tex Sverige hjälper till och med Afrikas barn mm. … Det har blivit modernare tider och tur är väl det. Man skulle egentligen kunna skriva hundra sidor om hur olikt det är på Sverige förr och nu.”
Mina Amanuel i åk 1 tänkte på sitt hemland Irak: ”Vi får lära oss hur det var för arbetare, de fattiga arbetarna. De fick jobba hårt mot en liten lön. Nu gäller det hur mycket och duktigt man jobbar och inte vilken arbetsklass man är. Kvinnors plats var i köket för hundra år sen medan nu jobbar kvinnor i männens branscher. Nu får kvinnor utbilda sig, jobba och rösta. I mitt hemland Irak har män och kvinnor inte lika värde, kvinnor får inte rösta.”
Även för Maryam D ledde associationerna tillbaka till hemlandet: ”Jag tyckte om Maria Larsson. Hon var stark och hjälpte sin man och jobbade hemma och samtidigt tog hon hand om barnen. Män är bättre idag än förut. Irak blev inte bra när kriget började. Sverige är bättre än Irak för det finns demokrati och kan göra vad man vill men i Irak är man tvungen att göra som andra säger, speciellt för flickor. Skolan var inte bra för lärare skrek och blev arga på eleverna.”
Genusperspektiv
Flera elever skrev om och berördes av kvinnornas situation, äktenskapslagar och vilken plats kärleken kunde ha.
Emelie Vosthenko i åk 3 jämförde nu och då: ”Det var väldigt stränga regler om äktenskapen. Om man gifte sig fick man absolut inte skilja sig, hustrun skulle stanna även om mannen var otrogen eller misshandlade hustru och barn. … Nu för tiden kan ju folk gifta sig i Las Vegas en kväll när dom är onyktra och sedan ångra sig bara någon dag efter. Tycker att folk skiljer sig väldigt ofta i Sverige. Och man gifter sig utan att vara säker på sin sak. Men vi har ju el i alla fall, det är ju tur.”
I uppgiften från lärarna att reflektera kring nu och då gav en handfull också uttryck för en uppskattning av alla de bekvämligheter som dagens samhälle bjuder på. Exempelvis skrev Cicci: ”Förr i tiden var samhällsklasserna mer uppdelade. Det märktes tydligt vem som var rik, vem som var fattig. Jag tror att man lärde sig att uppskatta saker och ting på ett helt annat sätt än nu. När man fick något speciellt till middag som tex sås, då var det fest! Samtidigt som man uppskattade saker mer så var man van vid besvikelse, fattigdom och att leva under dåliga förhållanden.
Nu i dagens samhälle lär man sig att man ska stå upp för det man tror och känner. Man ska säga ifrån när man blir behandlad fel. … Än idag pratas det mycket om jämställdhet mellan könen. Detta var säkert något kvinnor tänkte på 1900-talet men teg om.”
Malmöeleverna
Eleverna i Pauligymnasiet i Malmö fick i uppdrag att utifrån filmen ge exempel på och argumentera för hur livet förändrats från tidigt 1900-tal i Malmö mot hur vi lever idag, berättar deras lärare Anna Klerer.
Som uppgift två skulle eleverna svara utförligt på 3 av 4 uppgifter som handlade om könsrollerna, svensk nykterhetspolitik, otrohet i äktenskapet och tankar utifrån en av filmens repliker: ”Lite stryk har ingen dött av”. Och tankar kring vad de uppskattar i dagens samhälle och värderar – eller inte värderar och tar för givet.
Jannica Schützler Erlström i klass Bg2c tog språket som utgångspunkt för sin argumentation:
”Vid många tillfällen i filmen så hör man att de tilltalar varandra i tredje person och att språket är helt annorlunda till skillnad från idag. När barnen ska prata med sina föräldrar så säger de t ex ’Vill mor ha te?’ eller ’Vill far göra det…?’ Även tvärtom då föräldrarna pratar med sina barn. Man hör också hur de använder språket på ett fint och rent sätt.
Idag tilltalar de flesta sina föräldrar hur som helst, vissa säger: mossan å fassan, mamma och pappa, eller också så tilltalar man dem vid deras namn. Idag så är språket mycket ovårdat och man tänker inte alltid på vad man säger, det finns inte heller lika mycket respekt mot äldre vad gäller språket nu som då.”
Matilda Nordkvist berördes av bristen på jämlikhet mellan könen i sin text: ”Jag tycker det är fruktansvärt att se hur kvinnan på 1900-talet hela tiden blir nedtryckt av männen. De får inte lov att arbeta och om de ens skulle få möjligheten att arbeta så måste det vara någonting som mannen anser vara ett lämpligt yrke. Man märker även av detta bland fördelningen av sysslor i hemmet inte bara mellan föräldrarna utan även bland barnen. Tjejerna ska hjälpa till att städa, tvätta, laga mat och även ta hand om sina småsyskon medan killarna får lov att gå i skolan och skaffa sig en utbildning osv. … Idag är det lag på att alla barn skall gå i skolan, jag tycker att detta är någonting som har gjort vårt samhälle till ett rikt samhälle.”
Lite stryk har ingen dött av
Uppgiften att kommentera filmens replik att ”Lite stryk har ingen dött av” var det flera som nappade på. En elev skrev: ”’Lite stryk har ingen dött av’. Nej, det är sant att ingen har dött av det, men hur mådde den här personen sen? … Om man använder våld för att uppfostra sitt barn, kan det resultera i att barnet mår psykiskt dåligt.” Nadia Anjam fyllde på: ”När ett barn blir slaget av sina föräldrar tappar barnet all respekt för den föräldern och lyder bara för att den är rädd. Barn som får stryk i hemmet blir aggressivt och tar ut sin ilska på t ex barn i skolan, små syskon och andra kamrater och på så sätt drabbas fler än bara barnet av stryk i hemmet.”
Så att filmen berörde och fick eleverna att fundera kring människovärde, jämlikhet, nu och då ja, det är det nog ingen tvekan om. För den som tänker visa filmen för elevgrupper är det nog klokt att förbereda dem på att nu handlar det om en annan sorts film än vad de är vana vid. På så sätt kan det bli ett livgivande och annorlunda möte med filmen – och Sverige.
Text: Andreas Hoffsten