Mellanöstern i fokus

Hur närmar sig en skolklass den laddade konflikten i Mellanöstern där våld och död är en del av vardagen? Filmaren Terje Carlsson har gjort filmen ”Välkommen till Hebron” som några skolor i Värmland har arbetat med. Filmen berättar om vardagen i Hebron se

Hans Axelsson arbetar som lärare till en åk 2 på SP-programmet med tillval journalistik på Tingvallagymnasiet i Karlstad.

Man hade inlett ett tolv timmars projektarbete kring Mellanöstern, konflikthantering och medias roll. Arbetet var upplagt runt fyra olika aspekter: Den historiska bakgrunden; stormaktspolitiken; FN:s roll samt Israels politik, för och emot. Eleverna var väl inlästa på ämnet framförallt via flera tidningsartiklar om konflikten, om de israeliska bosättarna, palestiniernas situation etc.

– Filmen kom som en bonus efter ett tips från Kjerstin Johansson på Film i Värmland där man även stött filmen ekonomiskt. Filmens regissör Terje Carlsson besökte Tingvallagymnasiet och höll ett föredrag i aulan varpå eleverna fick möjlighet att ställa frågor. Eleverna var uppenbart tagna av filmen, ämnet engagerar och tydliggör många olika sidor av både FN:s svåra roll och hur stormaktspolitik fungerar både i sig själv och i ljuset av en komplex verklighet. Det är ett svårt och laddat ämne men viktigt att försöka närma sig.

Så här skrev några elever efter att ha sett filmen:

– Det var när man såg filmen man verkligen förstod hur illa det var och att palestinierna har det så varje dag, skrev Nathalie Berg. Ajin Hashmi menade att filmens styrka låg i porträttet av Leila: ”Att se hur Leila i detta kaos var en vanlig tjej som vilken ungdom som helst, var hur inspirerande som helst.”. Totte Vesterlund tyckte det ”var en otroligt bra film. Den ger en nyanserad bild av palestinierna.”

Leila – en tjej vilken som helst

Filmen ”Välkommen till Hebron” handlar om 17-åriga Leila som bor i Hebron, en palestinsk stad på den av Israel ockuperade Västbanken, knappa 4 mil från Jerusalem. En stad med 155 000 palestinier samt 5 000 israeliska soldater som skyddar de dryga 400 judiska bosättare som också lever där.

Leila och hennes väninnor talar – precis som alla tjejer gör i hennes ålder – om sina framtidsplaner, om att plugga media eller farmakologi, om att kanske få möjlighet att resa och se andra länder. Och sen kanske gifta sig vid 25 år och få barn. Och hemma går Leilas mamma och berättar med stor glad min om sina kära böcker om Elvis Presley. Lite förvånande kanske, men visst är det kul när ens fördomar om folkgrupper kommer på skam?

Just att se hur det palestinska samhället fungerar under en alldeles vanlig vardag och inte bara via tjutande ambulanser och människor i chock och affekt i nyhetssändningarna, var något som flera elever fäste sig vid. My Sundholm skrev:

– Min åsikt om filmen är att den på ett bra sätt skildrar hur det är att växa upp i Hebron och hur vardagslivet ser ut för många palestinier och framförallt ungdomar. Det är intressant eftersom det visar en sida som vi inte alltid ser i media.

Det är inte att missta sig på att läraren Hans Axelsson är glad över elevernas engagemang och att eleverna på Tingvallagymnasiet hade lätt för att identifiera sig med Leila:

– Inte minst klassens flickor kände utan större problem igen sig i Leila. ”En alldeles vanlig tjej, det kunde ha varit jag”, som en flicka uttryckte sig. Filmen är förstås ett ställningstagande, vilket också Terje Carlsson var mycket tydlig med under sitt anförande. Ämnet är också minerat och filmen rymmer ett par synnerligen starka scener där små barn kastar sten på palestinier väl medvetna om att soldaterna skyddar dem.  

Det fanns knappast någon brist på energi i de samtal eleverna höll under projektets avslutande seminariedag. Det israeliska bygget av skyddsmurar, det totalt låsta läget, den ömsesidigt oförsonliga inställningen – företeelser som ungdomar av idag i vårt trygga Sverige förstås har svårt att förstå, eller acceptera.

Pernilla Eriksson på Hammarlundens skola visade filmen för högstadiet under sina ”Internationella dagar”. Före filmen arbetade respektive klass med tema konflikt och sedan efter visningen hade regissören Terje en diskussion med eleverna.

– Vi knöt an till både religion och historia, berättar Pernilla som vet att några flickor i klassen önskade få kontakt med flickan i filmen och även fick hennes mejladress.

Orättvisor engagerar

Hur har då filmens regissör Terje Carlsson tänkt efter sina möten med elever i samband med visningar av filmen? Terje har visat filmen för såväl teoretiska klasser som verkstadstekniska klasser på gymnasiet samt på högstadiet, och reaktionerna har varit i stort sätt desamma.

– Jag har mötts av ett stort intresse överallt. De tuffa killarna sitter även de tysta efter en kvart och lyssnar, du vet de där killarna som käftar på rätt rejält i början. Jag tror filmen väcker känslor och säg den ungdom som inte engageras av orättvisor i världen! Men jag ska erkänna att jag hade mina egna fördomar mot hur exempelvis en 17-åring skulle ta emot filmen. Jag trodde att det kanske var döfött – men jag hade fel.

Men vilken är då tanken bakom filmen och hur har lärarkåren tagit emot den – ämnet är ju milt sagt känsligt frågar jag lite trevande.

– Är det något jag tycker lärare bör förmedla till sina elever så är det att lära sig ta ställning, inte sitta passiva, det är ett slags demokratiskt grundkrav. Jag tar ställning via min film och jag är förstås kritisk till Israels bosättningspolitik som jag heller inte tror gagnar deras egna intressen på sikt, menar Terje och är sen noga med att poängtera att den bästa och i många fall fränaste kritiken av Israels politik visavi palestinierna hittar du i israeliska media, bland annat den stora dagstidningen Ha’aretz (finns att läsa i engelsk utgåva på nätet, Amira Hass och Gideon Levy är två kritiska journalister, reds anm.). Men Israel är idag ett starkt polariserat och i hög grad militariserat samhälle. Och det är sorgligt. Det finns en moralisk cancer som förstör samhället inifrån.

När jag intervjuar Terje kort för jul befinner han sig i Jerusalem och förbereder sin kommande film. Jag frågar om soldaten i filmen som berättar kritiskt om militärens roll i konflikten så som den tar sig uttryck i Hebron. Hur hittade du honom?

Terje hänvisar kort till nätet, ”googla på ”Breaking the Silence”, svarar han. Och mycket riktigt, där finns en uppsjö vittnesmål från soldater och hur de agerade mot de palestinier de av en eller annan anledning misstänkte för något. Det är ingen upplyftande läsning.

– Den israeliska fredsrörelsen ”Fred nu” har det inte lätt, vindarna idag blåser tyvärr i motsatt riktning. Och du frågade om jag tror det finns någon lösning? Nja, jag är tveksam till att det finns någon där alla parter blir nöjda och ser sig rättvist behandlade. Situationen har dessvärre radikaliserats vilket gjort att det är ytterlighetsåsikterna som sätter dagordningen nu. Och det är inte bra, svarar Terje.

Sjuttonåriga Leila går i flickskola, på vägen till och från skolan söker israeliska soldater ständigt igenom barnens skolväskor på jakt efter vapen. Leila berättar:

– I skolan har de satt ett stålnät så att inte bosättarna kan slänga stenar på oss, säger Leila med ett milt leende och fortsätter ”Jag vill att vi – alla folk – ska förstå varandra. Vi kan vara vänner. Jag vill vara med om att skapa en sådan atmosfär.”

Det är lätt att förstå att de värmländska eleverna imponeras av hennes moraliska resning.

 

Filmens distribueras av ekedalenproduktion@gmail.com. Via den adressen får du även tag i filmens regissör Terje Carlsson. 

Det finns filmhandledningar till följande filmer som kretsar runt Israel/Palestina och konflikten i Mellanöstern: ”Löften”, ”Paradise Now”.

 

Text: Andreas Hoffsten

Publicerad 2009-01-21   Ändrad 2009-01-22