Prick och Fläck på pricken

”Prick är prickig. Fläck är fläckig.” Med lugn röst berättar Stina Ekblad historien om de bägge kaninerna Prick och Fläcks olika äventyr i filmen ”Prick och Fläck på pricken”.

I sex korta episoder prövar de bägge vännerna på att äta godis och få veta om tandtroll hos tandläkaren; att tapetsera om i vardagsrummet inte är så lätt; att upptäcka världen med ett förstoringsglas; att åka på pic-nic och möta myror, myggor och getingar på smörgåsen; att vara ute på natten och speja på himlens alla stjärnor samt att leka pirater på en flotte i sjön. Små vardagliga äventyr med stor igenkännings faktor, ofta med något litet missförstånd eller dramatisk förhöjning så att varje episod får sin konflikt att lösa. Dramatik i det lilla på en bra nivå.

 

Det finns hela tiden en lek med identiteter där upphovsmännen Lotta och Uzi Geffenblad också associerar språkligt runt orden prick och fläck. Typ som i ”Det var en konstig prick”, att ”sitta prickstilla” eller att någon liknar en annan ”på pricken”. Och dramaturgin är enkel. Att ge sig ut i världen, upptäcka och lära något nytt – för att sen komma tillbaka till hemmets trygga vrå igen. En nog så central tematik i barns jagblivande. Det handlar också om mod, om vänskap och att bry sig om andra. Och mer sympatiskt än präktigt. Vi är ju inte ofelbara!

Och de bägge kaninerna ger Lotta Geffenblad liv med små men tydliga medel. Bäst gillar jag dem när de knorrar ihop öronen – som de gör när de är lite oroliga, till exempel hos tandläkaren. Det repetitiva i berättelsen, både ifråga om musik och berättarröst fungerar säkert bra att hänga upp äventyren på. Längden är behaglig; lite drygt 40 minuter. Filmen distribueras av Folkets Bio.

Fungerar alldeles utmärkt från fyra år - och rekommenderas!

Text: Andreas Hoffsten

Publicerad 2012-01-24   Ändrad 2012-01-25