Tankar från Existentiell filmfestival

Kanske att det inte ens spelar någon särskilt avgörande roll vilka filmer det handlar om. De flesta går med stor sannolikhet alldeles utmärkt att borra sig ner i, utveckla, frilägga och spegla oss själva i. För, som festivalgeneralen Tomas Axelson sa i sin välkomsthälsning; det är samtalet som är festivalens fokus, ett samtal man aldrig riktigt säkert vet vart det tar vägen.

På Mediehuset på Faluns gamla kasernområde pågår i dagarna två under april månad Existentiell Filmfestival. Cirka 200 lärare och filmintresserade – fler får inte plats – samlas för filmvisning med efterföljande samtal. Årets tema var ”Rädsla”. Vår vardag präglas i hög grad av en oro kring frågor som klimathotet, en ökande politisk såväl som religiös fundamentalism, en gängbildning med ökande kriminella inslag, en tilltagande segregering och gettoisering i samhället. Och trots ett överflöd av information känner många av oss en oro och en brist på insikt och kontroll mitt i vårt upplysta välfärdssamhälle.

Kring sådana ingångar kretsade samtalen efter filmer som Roy Anderssons "Du levande", Michael Hanekes "Dolt hot", Florian Henckel von Donnersmarcks "De andras liv", Gabriele Salvatores "Jag är inte rädd" och Alejandro Armenabars "The Others" för att nämna en handfull filmer ur programmet.

Inför samtalet efter visningen av "Du levande" hade regissören själv, Roy Andersson, till och med tackat nej till att närvara vid den danska premiären av filmen i Köpenhamn. Men efter visningen möttes Roy av hjärtinnerligt varma, och långa applåder vilket verkade göra honom på riktigt gott humör. Göran Rosenberg tyckte filmen var ”en av de roligaste dystopier jag sett” och filosoferade vidare med att kalla Roy för en Jeremias i vår tid, han som säger: "Tag er i akt och gör något med era liv!" Göran Rosenberg menade att förr i tiden visste vi tydligare vad det var vi var rädda för, däri låg något slags trygghet. Idag är det mer diffust, vi har svårt att sätta fingret på vad det är som skaver. Samtidigt påminde han om att detta är ett fenomen i väst. I Kina och stora delar av Asien råder en helt annan och ohejdad optimism.

Roy berättade vidare om sina filmiska inspirationskällor vilka ofta är bildkonstnärer såsom fransmannen Jean François Millet vars tavla med ett bondpar som tar igen sig i en höstack, trötta efter dagens arbete blir till en bild av mänsklig empati.
– Jag har i mina filmer alltid önskat komma åt ett liknande uttryck för ömhet, förklarar Roy med ett eftertryck som lämnar allt eventuellt tvivel därhän. Av bara farten citerade Roy en annan inspirationskälla, poeten César Vallejo – smärtans poet – som i en dikt skriver ”Älskad vare den som sätter sig. Älskad vare den som sover på rygg. Älskad vare den som klämmer fingret i dörren”. Applåder och varma skratt i salongen och vi förstod alla på pricken Vallejos länk in mot Andersson.

Men hur är det med dig och kvinnorna frågade filmprofessorn Maaret Koskinen och fick svaret: ”Jag fick så mycket kritik för det från förra filmen så jag tänkte sätta dit några resoluta kvinnor!” En hamnade som vi alla vet – iförd kask – ovanpå en stackars naken karl av det mer spensliga slaget. Så kan det gå.

Psykoterapeuten och radiospanaren Per Naroskin fyllde på med:
– "Du levande" är kanske inte en film man omedelbart associerar med festivalens tema ”Rädsla”, men vid närmare eftertanke, vad är mer skrämmande än att förlora kontaktytan, förbindelselänkarna med sina nära och kära. Finns en större skräck än den ensamheten?

Detta som ett litet exempel på hur ett samtal kring en film kan gå och vi satt nog alla och kände hur glada vi kan vara över det faktum att vi utrustats med både humor och ett samvete, bägge utmärkta tillgångar vid filmanalys.

Förutom Film i Dalarna, Högskolan i Dalarna och Filmcentrum är de kristna organisationerna Sigtunastiftelsen samt Studieförbundet Bilda – tidigare Frikyrkliga Studieförbundet – med som arrangörer. Greppet med samtal i ett slags blandning av folkbildning och akademi är lika lysande som självklar och jag kan undra varför inte formen har spridit sig mer över landet.

Men skall jag ändå knorra något efter allt det positiva i att på en festival som denna få svinga sig ut i ett nytt tänkande, tvingas lyssna och ges chansen att bredda sitt perspektiv, så är det i så fall att årets upplaga – den sjätte i ordningen – i mitt tycke präglades aningens för mycket av religiösa ingångar i de olika seminarierna, det blev lite ensidigt mot bakgrund av hur många möjliga andra aspekter som skulle kunna beredas utrymme. Men jag antar att Studieförbundet Bilda liksom Sigtunastiftelsen vill synas för de pengar de slantar in.

På bilden ovan syns Roy Andersson, Göran Rosenberg, Annika Borg och Tomas Axelson.

 

Text: Andreas Hoffsten

Publicerad 2008-05-09   Ändrad 2009-06-09