Två bra barnfilmer

Det är inte ofta det samtidigt finns två bra och spännande nya filmer för de minsta filmtittarna. "Tre rövare" och "Molly monster" bjuder båda på ett friskt berättarhumör i lätt anarkistisk ton.

Filmrecension "Tre rövare"

”Inga betor, ingen kärlek” säger den lika cyniska som ogenerösa och stränga husföreståndaren på det barnhem där barnen under Herrens tukt och förmaning arbetar från tidigt till sent med att plocka sockerbetor på de omgivande fälten. Av betorna kokas allehanda sötsaker där en sinnrik maskin i slutändan gör både tårtor och polkagrisar av smeten. Barnen får inte ens smaka, bara husföreståndaren glufsar i sig högt uppe i sitt tornrum. Den dova stämningen och sedermera barnens uppror leder tankarna till Plutonia i Per Åhlins ”Resan till Melonia” med en touche av ”Matilda” efter Roald Dahl.

Det finns mycket att glädjas åt i den tyska barnfilmen ”Tre rövare” som bygger på en bok av Tomi Ungerer. Den sagostämning som genomsyrar filmen känns frisk och inte sällan överraskande samtidigt som den är väl förankrad i en klassisk tradition. Det handlar om den lilla flickan Tiffany som en dag sätts på en kärra för att köras till barnhemmet, dit alla små föräldralösa barn förs. Nu förhåller det sig så att i skogarna runt i kring härjar tre rövare. Barska typer som rånar folk med häst och vagn på de ensliga skogvägarna. En har en musköt av gammalt snitt, en annan ett slags föregångare till pepparsprej, den tredje vad jag tror är en hillebard som han hugger sönder hjulen på vagnarna med. De bor i en grotta uppe i bergen där de har ett särskilt rum fullt av skatter helt i klass med Ali Baba. Men de har det lite tråkigt, de vet inte vad de ska med all gull och grannlåt till. Men när Tiffany sovandes rullar genom den mörka skogen står helt plötsligt de tre rövarna där på vägen. Men Tiffany har i stort sett ingenting förutom sin nalle och de kläder hon går och står i. Inte mycket att råna. Men Tiffany är kvicktänkt. Hon föreslår att de ska skriva ett utpressningsbrev till hennes rika pappa som är maharadja i Indien. Hon vill nämligen inte till Barnhemmet utan mycket hellre hem till rövarna. Sagt och gjort. De skriver ihop ett brev – eller rättare sagt, Malente, en av rövarna dikterar ett brev som Tiffany skriver ner. Rövarna kan nämligen varken läsa eller skriva, något Tiffany snart råder bot på.

Under tiden har två av barnen på Barnhemmet, Gregory och Nicholas, rymt från det hårda livet med att dagarna i ända plocka sockerbetor för en usel klick vattnig gröt som det enda att se fram emot innan sovdags. De stöter ihop med Tiffany i skogen. Sen går det som det går i sagor. Rövarna – som förstås har hjärtan av guld innanför sina tuffa anleten, de har också en gång i tiden vuxit upp på Barnhemmet och rymt – och barnen gör uppror mot barnhemsföreståndarinnan och befriar alla barn. Och Barnhemmet, ja, det köper de av kommunen för sitt rövarguld.

Den täta stämningen av trolsk och lite, lite farlig saga förstärks av en suggestiv musik och en mycket väl avvägd färgskala i animationen. Och rösterna – som ibland kan vara ett problem i svensk animerad barnfilm – fungera helt okej.

Tyskland 2007 Die Drei Räuber Regi: Hayo Freitag 75 minuter Från 7 år Svenska röster: Gunnar Uddén, Mats Nilsson, Åsa Bergfalk mfl Distribution: Folkets Bio.

Text: Andreas Hoffsten

Publicerad 2010-02-11   Ändrad 2010-02-11