Referenser  

Böcker

  • Gelder, Ken – Reading the vampire (1994)
  • Kane, Tim – The changing vampire of film and television: a critical study of the growth of a genre (2006)
  • Meyer, Stephanie – Twilight (2005)
  • Meyer, Stephanie – New moon (2006)
  • Modleski, Tania – Loving with a vengeance: mass produced fantasies for women (1982)
  • Spooner, Catherine – Contemporary Gothic (2006)  

Film / TV

  • Buffy och vampyrerna (1997 – 2003)
  • Twilight – Catherine Hardwicke (2008)
  • The Lost Boys – Joel Schumacher (1987)

Twilight - Modern gotisk attraktion

”Twilight” är historien om Bella och hennes möte med vampyren Edward. En gigantisk boksuccé som blivit populär film. Vi gör en resa genom vampyrfilmer, gotiska historier och tonårsfilm för att försöka reda ut vad som är hemligheten bakom framgångarna.

Historien i ”Twilight” börjar med att huvudpersonen, sjuttonåriga Bella, flyttar från sin mamma i soliga Phoenix för att bo hos sin pappa som är polis i den lilla staden Forks i staten Washington. Det är den regnigaste platsen i hela USA och alltså väl anpassad för ljusskygga varelser.
Bild ur Twilight © Nordisk Film
Kristen Stewart spelar Bella i filmen "Twilight"

När Bella börjar på sin nya skola är hon naturligt nog lite nervös inför första skoldagen. Lite extra stressad för att hon faktiskt inte ser ut som en tjej från Phoenix. Bella är nämligen inte solbränd utan blek, nästan lika blek som den nya skolans vackra men gåtfulla syskonskara Cullen. Paradoxalt nog verkar blekheten också vara Bellas styrka. I hennes blekhet, såväl i hy som i personlighet, finns hennes attraktionskraft. Utan att riktigt förstå hur fängslar hon både personerna i boken och dess läsare. Redan första dagen i skolan har hon krossat flera hjärtan och böckerna om henne har idag sålt i över 42 miljoner exemplar.  
Twilight © Nordisk Film
Den bleka, vackra och mystiska syskonskaran Cullen

Författaren Stephanie Meyer har lyckats skapa en engagerande protagonist genom att inte göra henne särskilt märkvärdig alls. Bella är snarare att likna vid ett tomt skal som läsaren själv kan tillföra olika tankar, känslor och upplevelser. Till och med hennes övernaturliga kärleksintresse Edward Cullen verkar attraheras på samma sätt. Edward, som är vampyr och har förmågan att läsa andra personers tankar, kan av någon anledning inte läsa just Bellas tankar.  

Ungdomligt begär

Attraktionen mellan Bella och Edward är berättelsens centralkraft som allt annat kretsar kring. Edward och Bellas kärlekshistoria är kyskt berättad men under ytan fullständigt bubblar det av eroticism. (Här kan det vara intressant att påpeka att Stephanie Meyer är mormon och inte tror på sex före äktenskapet.) Med största sannolikhet är det den undertryckta passionen som är en av huvudorsakerna till ”Twilights” framgångar hos den generellt unga målgruppen. Det är lätt att se hur de problem som en 17-årig vampyr har att kontrollera sitt ”begär” är överförbara till en ”vanlig” tonårings problem att kontrollera sin hormonstinna kropp.

”Twilight” är långt ifrån första gången som man utnyttjar den här typen av metafor för tonårens ofta knixiga bana mellan begär och relation. Den har sedan länge varit central inom den del av litteraturen som brukar kallas skräckromantik eller gotisk litteratur. Catherine Spooner skriver i boken “Contemporary Gothic” (2006) att många gotiska narrativ handlar om tonåren och där ungdomarnas hormoner och fysiska förändringar förstärks eller ställs emot varandra. Hon citerar professor David Punter som i ”The Literature of terror” skriver att the ”attraction of horror movies for adolescents lies less in bloody murder than […] in disgust with their change in the body”.
Twilight © Nordisk Film
Bella och Edward i passionerad omfamning
  

Gotisk berättartradition

Det är tydligt att Meyer skriver in sig i en gotisk berättartradition som i århundraden attraherat stora läsarskaror, kanske främst en kvinnlig sådan. Genombrottet för den gotiska romanen kom i slutet av 1700-talet över hela Europa och blev stor i England genom författare som Horace Walpole och Ann Radcliffe. Dessa romaner utspelade sig på mystiska och mörka platser, som ensliga slott, och innehöll övernaturliga inslag med demoniska karaktärer som terroriserade alternativt lockade historiens centralfigur som ofta var en ung kvinna.  

Vampyrerna i sin tur blev en framträdande del av den gotiska berättartraditionen i slutet av 1800-talet när Bram Stoker populariserade och på många sätt definierade vampyrgenren genom sin bok ”Dracula”. Ända sedan dess har vi människor fascinerat återvänt till dessa fiktiva blodsugare. Inte minst filmen har närt ett aldrig sinande intresse för detta ”odjur” och det är ju slående att boken ”Dracula” publicerades 1897 och därmed är ungefär lika gammal som filmkonsten. Dracula är idag den fiktiva karaktär som gestaltats flest gånger på film och det har gjorts tusentals och åter tusentals vampyrfilmer. Däremot är det fel att tro att ingenting har hänt med våra vampyrberättelser under dessa dryga hundra år.  

Ken Gelder skriver i “Reading the vampire” (1994) att vampyrberättelserna får näring utifrån sin samtid. Vampyrfilmer har använts för att spegla koloniala frågor, nationalism, sexuell frigörelse, oro kring ungdomlig nyckfullhet och modern rädsla kring utbyte av kroppsvätskor.
Tim Kane har i sin bok ”The Changing vampire of film and television” delat upp vampyrfilmernas tidsrymd i tre cykler. Den första, från 1931-1948, kallar han ”The Malignant Cycle”. Det vill säga den grymma vampyrcykeln då monstret verkligen är ett monster. Den följs av ”The Erotic Cycle” (1957-1985) då den erotiska laddningen mellan monster och offer blir allt tydligare och starkare. Sedan kommer ”The sympathetic cycle” som fortfarande tycks gälla. Enligt Kane är det Joel Schumachers ungdomsvampyrdrama ”The Lost boys” som dikterar starten för denna senaste fas.  

Moderna sympatiska vampyrer

I ”The Lost boys” framställs vampyrerna som ett coolt ungdomsgäng. En intern krets som känns lockande att bli en del av. I gänget är det några av vampyrerna, framför allt nykomlingen Sam som lockats in i gänget genom sin attraktion till en tjej, som kämpar med att kontrollera sin blodtörst. I ”Twilight” ser vi vissa likheter. De snygga och coola tonårsvampyrerna tillhör en klan som försöker hålla tillbaka på blodtörsten. De dricker endast djurblod och försöker i övrigt vara en så pass normal del av samhället som möjligt. Flera av de drag som finns i denna sympatiska cykel lanserades egentligen i bokform redan på 70-talet i Anne Rice storsäljande ”Interview with the vampire” där den 200-åriga vampyren Louis berättar om sin livshistoria och moraliska betänkligheter. Även Louis lever ju endast på djurblod.  

I ”The Changing vampire” skriver Kane också om vampyrfilmens grammatik och där finns det en konstant ingrediens i form av ”The Look”. Blickar är en väldigt viktig del av vampyrberättelser, speciellt på film. I ”Twilight” är blicken, tittandet och seendet absolut centralt för historien och fungerar som ytterligare en perfekt skärningspunkt mellan verklig tonårsvärld och vampyrsagornas förbestämda begreppsvärld. Tittandet på varandra och vikten av att bli ”sedd” är ju precis lika central för ungdomsfilmen.

Twilight © Nordisk Film
Blicken är central i både vampyr och ungdomsfilm

I tonårsvärlden, speciellt så som den brukar presenteras i bok och film, är blicken och ytan, hur du ser ut, mer eller mindre livsviktig för att passa in och få status. Fiktionens vampyrer har varit blickens mästare under hela 1900-talet. Många gånger har deras blickar framställts som hypnotiserande. Offren faller som i trans. Det är i stort sett vad som händer Bella när hon stirrar på Edward. Första gången deras blickar möts kan vi läsa Bellas tankar i raden ”När jag hastigt tittade bort fick jag en känsla av att hans blick förmedlat någon slags ouppfylld förväntan”. Samtidigt är Bellas blick nyckeln till att hon inser att Edward inte är ”vanlig”. Hon ser igenom hans fasad.    

Det är ju flera unga tjejer vars hjärtan på senare tid har bultat för vampyrer. Mest känd är naturligtvis Buffy som i tv-serien ”Buffy, the vampire slayer” fick ihop det med den godhjärtade vampyren Angel men vi har också kunnat följa servitrisen Sookie i tv-dramat ”True blood” och hennes relation med vampyren Jim. De representerar alla en fortsättning på klassisk gotisk berättartradition men med nya genreingredienser som inkluderar sympati för monstretoch modern hormonell tonårsåtrå.  

Ingen Buffy

”Buffy” har ju fått bära en tung börda som modernt popkulturellt kuttersmycke. Det är nästan att det känns som att det finns lika många uppsatser, böcker och artiklar om ”Buffy” som det någonsin fanns tittare. Anledningen är att ”Buffy” lyckades vara en välfungerande tv-serie för massorna och samtidigt bryta mot fastlagda berättarmönster och stereotyper. Något som gäller för många gotiska berättelser. Det har på senare år, enligt Catherine Spooner, resulterat i att dessa texter blivit populära i akademiska kretsar, speciellt bland feminister och queer-teoretiker, just eftersom det är en genre som riktar uppmärksamhet mot kvinnor och icke-heteronormativ sexualitet. ”Buffy” lyckades även förena detta med en passande samtida ironi och befriande självdistans.

Men progressiva karaktärer och självdistans är inte i fokus i ”Twilight”. Här tas det mesta på fullaste allvar och Bella är långt ifrån någon tuff Buffy-brud (Buffy blir ju dessutom faktiskt av med oskulden). Buffy kan slåss för sig själv men Bella klarar knappt att gå på plan mark utan att ramla och slå sig. Bella har egentligen bara ett hjältemodigt särdrag, hon är lugn i pressade situationer. Nästan för lugn. Inget, förutom Edwards blick, hetsar upp henne.

Bella framställs på många sätt som en karaktär som ännu inte riktigt förstått sin egen potential. En exceptionell tjej som inte inser vad hon kan eftersom hon, på klassiskt tonårsvis, nedvärderar sig själv. Bella tycker inte att hon ser så bra ut men alla killar tycks falla som furor i hennes närhet, hon känner sig inte duktig i skolan men får bra betyg, och så vidare, och så vidare. Kanske är Bella en befrielse för många läsare som har tröttnat på alla moderna och tuffa ”Buffys”. Här är en tjej som inte tycker att hon är något, som inte gör något speciellt, men som ändå lyckas bli centralfigur i alla situationer. Kanske ligger styrkan i ”Twilight” att den inte är särskilt progressiv alls.  

Sammanfattningsvis

”Twilight” är intressant som både fenomen och som film- eller bokupplevelse. Inte minst för att det är en så tydlig fortsättning på en genre som har fängslat en stor publik under flera hundra år. Det känns som att det finns många möjligheter att hitta givande diskussioner och medryckande arbeten i olika pedagogiska sammanhang utifrån denna populära berättelse. Och att det finns lika mycket att hämta både från berättelsens positiva delar som dess tillkortakommanden. Det finns mycket att läsa, och många som tycker, i ämnet.     

Text: Per Ericsson    


 

Publicerad 2009-05-25   Ändrad 2009-05-25