Kalle Stropp och Grodan Boll på svindlande äventyr (1991)

Film

Inspelningsplatser
Sammansatt film
Ämnesord
Pressreaktion Svensk filmografi
Kalle Stropp och Grodan Boll på svindlande äventyr togs välvilligt emot av kritikerna, varav flera nostalgiskt mindes figurernas tidigare äventyr. I konkurrens med tre andra tecknade filmer som också hade julpremiär och slogs om familjepubliken - de amerikanska Rock*a*Doodle, Bernard och Bianca i Australien och Resan till Amerika -Fievel i Vilda västern - så gick Kalle Stropp och Grodan Boll i de flestas tycke segrande ur striden. Flertalet ansåg också att filmens bästa scen var när Grodan Boll jagas i ett dataspel. Peter Gissbergs konstnärliga bakgrunder framhölls också.
Sven E Olsson, Arbetet: "Det här är en film som säkert kommer att roa både stora och små barn. Med Jan Gissbergs rejält tecknade figurer, påhittiga bakgrunder och ofta pastelläckra sommarscenerier. Med en del hisnande jakter, lite dråplig situationskomik och lagom blandning av svensk sävlighet och dito miljöer. Med röster som alla är hör- och ofta också underbara. Och med en sekvens - där Grodan gått in i ett dataspel och nästan jagas till döds - som förtjänar att bli klassisk.
Visst är filmen aningen för lång. Nog upprepar den sina jakter på en viktig diskett. Något stör väl ryckigheten i rörelserna. Och möjligen är jag ett offer för sentimentala minnen av Thomas Funck i radion.
Men jag framhärdar. Den här animerade långfilmen bjuder på fin familjeunderhållning. "
Hanserik Hjertén, DN: "Och figurerna matchar muntert varandra som i alla lustiga sagor: syrsans aristokratiska tillknäppthet, grodans bredkäftade folklighet, papegojans naturliga flygfärdighet och plåtgubben som robotålderns svävande mirakel.
Animerade äventyr jämför man ju gärna med Disney-filmerna. Även om Funcks och Gissbergs film saknar deras virtuositet så saknar den också förtjänstfullt deras sentimentalitet och våldsförtjusning.
Den kan förefalla lite enkel och fyrkantig i sin miljövårdande bussighet. Men egentligen är den rätt raffinerad när den låter de spralligt tecknade figurerna framträda mot en fond av akvarellmjuk naturpoesi, signerad Peter Gissberg.
Ett fyndigt sätt att fånga det roligas mening i ett ögonkast!"
Jeanette Gentele, SvD: "Jag funderar på vad det är som gör den här kvartetten så charmig. Kanske är det småskaligheten. När Fievel i vilda västern åker utför vattenfall i New Yorks kloaker, då åker Grodan Boll i en rännil under en sten. När Bernard och Bianca flyger albatross över Ayers rock, då flyger Kalle Stropp över en å med Plåt-Niklas. Och det är ändå precis lika spännande.
Men framför allt känner man att det råder en verkligt genuin vänskap mellan dessa fyra egendomliga figurer. En vänskap som är ovanlig i film överhuvudtaget.
Särskilt svindlande kan man inte kalla Kalle Stropps och Grodan Bolls äventyr om man jämför med deras amerikanska kollegers, men hjärtevärmande. Nej, inte ska några dumma direktörer från Stockholm få komma och bygga hotell i Kotteskogen, så länge vi -Grodan och Kalle-fans- lever och kan säga Hörru."
Jens Peterson, AB: "Det är vänligt, och gjort för de mindre som inte bekymrar sig över slumpens roll i intrigen.
Det är aktuellt, med parabolantenner på Plåt-Niklas och en datadiskett som dyrgrip i mysteriet. Bästa scenen kommer när Grodan Boll råkar hamna inne i ett TV-spel.
Jag tycker mycket om Peter Gissbergs bakgrunder, som ibland vågar vara konstnärliga i stället för realistiska. Men han återskapar också Stockholmsmiljöer perfekt. Jan Gissbergs figurer är också lyckade, inte minst nykomlingarna, det tuffa kottefolket.
En trevlig familjefilm som visar att hjärta och entusiasm ger minst lika bra slutresultat som Hollywoods miljoner och datorer."
Kommentar Svensk filmografi
Mångsysslaren Thomas Funck (f 1919) debuterade som vuxenförfattare, men det är med historierna om Kalle Stropp och Grodan Boll han har blivit känd. Kalle Stropp dök upp i en saga som Funck berättade för en sjuk pojke. Funcks fästmö skickade in historien till radion, där den 1945 lästes upp för första gången av Manne Grünberger (1912-77). 1946 debuterade Funck i norsk radio med egna visor till gitarrackompanjemang och samma år gav Radiotjänst hans pjäs Kalle Stropp på resa.
Sedan radion satt upp bl a Kalle Stropp och lopporna (1952) gestaltade Funck 1954, i radioteatern Kalle Stropps resa till månen, för första gången själv gräshoppan. Senare samma år fick lyssnarna stifta bekantskap med den godmodiga Grodan Boll, som snabbt blev en publikfavorit med sitt stående uttryck "Hörrru!". Efterhand följde Funcks andra figurer Hönan, Papegojan Ragatha, Räven och Plåt-Niklas. Men det var först när Funck själv började svara för röster, ackompanjemang, sång och ljudeffekter, som de stora framgångarna kom.
1954 utgavs den första grammofonskivan med Kalle Stropp och Grodan Boll (en 78-varvare). Året därpå började Nils Egerbrandt (f 1927) göra en tecknad serie om radarparet i veckotidningen Husmodern. Med Kalle Stropp och Grodan Boll som dockor deltog Funck 1955 i en provsändning i TV från gamla Odéonteatern i Stockholm. Med dockorna uppträdde han också på Skansen, Gröna Lund och på stadsteatern i Göteborg.
Den första boken med Funcks figurer gavs hösten 1955 ut på Tidens förlag, med illustrationer av Einar Norelius (1900-85). Den 18 december hade pjäsen Kalle Stropp, Grodan Boll och deras vänner premiär på Oscars i Stockholm. För regin svarade brodern Hasse Funck (f 1917). Som Kalle Stropp kunde man se Jan Malmsjö (f 1932) och Grodan Boll gestaltades av Eric Stolpe (1919-90). Med pjäsen som förlaga regisserade Hasse Funck 1956 en långfilm i färg med samma namn, men rollerna övertogs i filmen av Erik Sjögren respektive Thor Zackrisson (f 1932), den senare i sin filmdebut. Rösterna stod dock Thomas Funck för. Filmen hade också dockanimerade inslag. Thomas Funck fick 1957 Folket i Bilds filmpris.
Även om 1950-talet kanske var det årtionde då Kalle Stropp och Grodan Boll var som allra populärast har de fortsatt att dyka upp i olika medier. Under 1960-80-talen turnerade Funck med sina figurer (gestaltade av skådespelare) i bl a folkparkerna. Ett vishäfte med Grodan Boll-melodier gavs ut 1968. Ett samarbete mellan Anita Lindman (född 1932), Televinken och Grodan Boll inleddes i radio 1970 och resulterade 1973 i en gemensam julkalender i radio.
1980 dök Kalle Stropp och Grodan Boll upp i nya radioserier på somrarna. Det var efter att ha lyssnat på serien Radio Kallopps 1981 som animatören Jan Gissberg (f 1948) tog en första kontakt med Thomas Funck.
Jan Gissberg knöts 1970 till animationsstudion Team Film, som drevs och ägdes av Stig Lasseby (1925-97), och 1976 var han med om att där göra Sveriges första helt animerade långfilm, Agaton Sax och Byköpings gästabud. Tillsammans har Gissberg och Lasseby sedan gjort bl a långfilmerna Pelle Svanslös (1981/26) och Pelle Svanslös i Amerikatt (1985/21). År 1982 bildade Jan Gissberg tillsammans med sin bror Peter Gissberg (f 1952) och Lars Emanuelsson (f 1956) animationsstudion Cinemation AB. Studion har sedan gjort bl a kortfilmen Bill och hemliga Bolla (1984).
Thomas Funck och Jan Gissberg diskuterade tillsammans fram hur figurerna skulle se ut och under julhelgen 1987 hade den 30 minuter långa animerade filmen Kalle Stropp och Grodan Boll biografpremiär (visad i SVT Kanal 1 30.11.1991). Redan året dessförinnan hade planerna och manusarbetet på en långfilm med figurerna inletts och 1988 påbörjades inspelningen av den. Med en budget på 13 Mkr färdigställde sedan Gissberg sin fjärde tecknade långfilm, Kalle Stropp och Grodan Boll på svindlande äventyr.
Filmen valdes 1992 ut för att deltaga i den officiella tävlingen för barnfilmer, Kinderfilmfest, som ingår i Berlinfestivalen. I september 1993 hade filmen premiär i Tyskland och mottogs då med blandad kritik.
Kalle Stropp och Grodan Boll på svindlande äventyr deltog också i Cannes Junior 92, som utgör barn- och ungdomsdelen av Cannesfestivalen, och fick där ta emot ett hederspris.
Jan Gissberg tilldelades en Guldbagge för "hans gladlynta tolkning av Thomas Funcks sagovärld i Kalle Stropp och Grodan Boll på svindlande äventyr".
Källmaterial Svensk filmografi
Visningskopia: SFI.
Manuskript: scenario.
Program och reklamtryck på svenska och engelska.
Affischer: 2 motiv, 1 stolp.
Stillbilder: sv/v, färg och dia.
PR-material. Kringreportage och intervjuer i samband med premiären. Utländska recensioner: Variety (24.2.1992) samt en rad tyska recensioner.
Recensioner 14.12.1991:
AB/Jens Peterson, Arbetet/Sven E Olsson, DN/Hanserik Hjertén, Expr/Bernt Eklund (13.12.1991), GP/Anders Hansson, iDag/Lasse Råde (13.12.1991), SDS/Åsa Hagenblad, SvD/Jeanette Gentele

PSg