Kådisbellan (1993)

Pressreaktion Faktablad om film
"Stellan Skarsgård är magnifik som fadern. En krävande och hård karlakarl som själv plågas av ischias, som bestraffar barnen men vänder sin ilska åt annat håll när Roland pryglats av läraren. Basia Frydman ger temperament och värde åt mamman.
"Kådisbellan" är gripande, men rolig också. Efteråt minns man en otumlande och levande film där inte en bild eller replik känns fel. Åke Sandgren har gjort en stor svensk film som kommer att leva länge."
Pressreaktion Faktablad om film
"Roland Schütts berättelse om ett barndomshelvete har Sandgren filmatiserat fritt men kärleksfullt. Jag kan sakna bokens lakoniska humor, den underbara distansen till eländet som framlockar både skratt och medkänsla.
Det betyder inte att Sandgrens film saknar humor. Men den tar ett mer närgånget grepp på barndomsvärlden, visar upp både den grova verkligheten och de mänskliga nyanserna.
Här finns över lag en äkthet i gestaltningen som inte målar i svartvitt och som får figurerna att verka framsprungna ur arbetarklassens slitna bakgårdar och tidens politiska tongångar."
Pressreaktion Faktablad om film
"Åke Sandgren har lagt ned mycket kraft för att skapa tidstrogna miljöer, Göran Nilssons foto är utsökt och Björn Isfälts musik lika följsam som alltid.
Jesper Salén, i rollen som Roland Schütt, är det största barnfyndet i en svensk film sedan Lasse Hallström hittade Anton Glanzelius. Stellan Skarsgård som den stränge pappan med glimten i ögat ger oss ytterligare en figur att minnas.
"Kådisbellan" radar också upp en del fina krumelurer i kanten: Ernst-Hugo Järegårds stränge magister, Tomas Norströms boxningstränare och Rolf Lassgårds lodis.
"Kådisbellan" och Åke Sandgrens tilltro till människor, stora som små, behövs bland brandbilar ingen hittar, och en Kim ingen orkar gå och leta efter."
Pressreaktion Faktablad om film
"Regissören Åke Sandgren, som guldbaggebelönades för danska filmen Miraklet i Valby för några år sedan, har skrivit manus till filmen Kådisbellan fritt efter Schütts bok. Hedervärt har Åke Sandgren stuvat om lite bland bokens lösa episoder för att få en mer sammanhängande historia. Lite av den dråpliga situationskomiken har måhända försvunnit när andhämtningen blivit lugnare men samtidigt har detta också gett en ibland nödvändig stadga. Men man undrar ändå hur det hade blivit om manusförfattaren/regissören kunnat förhålla sig ännu friare. Kanske filmen då hade fått en tydligare egen puls. Nu blir det aningen för mycket redovisande av händelser och mindre av gestaltande, förhållandet till mamma Zipa blir t ex något rapsodiskt framställt.
Men avsikten har väl varit att göra en traditionell svensk familjefilm av sedvanligt snitt. Kådisbellan påminner i det avseendet något lite om Stellan Olssons danska film Den stora badardagen, vilken tyvärr aldrig fick någon ordentlig chans i Sverige."
Pressreaktion Faktablad om film
"Roland spelas av Jesper Salén och ännu en gång - Miraklet i Valby var den förra - visar Åke Sandgren vilken god hand han har med unga skådespelare och inte bara med dem. Kådisbellan är över lag mycket välspelad och även om Roland står i centrum ges vuxna och andra barn utrymme nog. Det råder balans i berättelse och gestaltning.
Roland är en ovanlig pojke. Han tvingas slåss för sitt egenvärde, han vågar protestera mot överheten (lärare, föräldrar, storebror, polisen), utan att för den skull skildras som hjälte. Åke Sandgren är lyhörd och rör sig obehindrat i det barndomens gränsland, där realism och drömmar korsar varandra och där fantasi och lekar skyddar mot en alltför brutal verklighet.
Miraklet i Valby var en barn- och ungdomsfilm som visserligen tåldes att se av vuxna. Men Kådisbellan är självklart en film lika mycket för vuxna som för yngre. Den är det i kraft av en bred skildring och ett rörande pojkporträtt. Den är det genom sitt allvar och sina skratt."
Pressreaktion Faktablad om film
"Åke Sandgren påpekade själv vid en presskonferens i Malmö i augusti att den här filmen har gjorts åtskilliga gånger tidigare, det vill säga historien om det halvstora barnet som överlever omgivningens trakasserier och orättvisor och kommer ut på andra sidan, påverkad men definitivt inte knäckt utan ännu mer insiktsfull. Visst släktskap har "Kådisbellan" med Lasse Hallströms "Mitt liv som hund" men Sandgrens värld är mörkare, mer ondskefull och diabolisk. Den absurda humorn finns men sparsammare än i Hallströms alster.
Sandgren förmår ladda sina scener med stark atmosfär och en dramatisk spänning som ger filmen en styrka trots att den sällan berättar något mer än precis det vi ser i bild. Ibland saknar jag en djupare dimension i "Kådisbellan". Men det är inte Åke Sandgrens fel utan beror på förlagan. Regissören tar väl vara på den fantasi som finns och hittar vid några tillfällen överraskande och drastiska bildlösningar, till exempel då fadern lockas till en märklig ryggbehandling och inte minst sista sekvensens befriande rening och pånyttfödelse."
Pressreaktion Svensk filmografi
Kådisbellan fick ett entusiastiskt mottagande i storstadspressen. De få anmärkningarna rörde främst den, av boken präglade, episodiska handling som man ibland saknade kontinuitet i. Några tyckte också att Basia Frydmans roll som mamma Zipa strukits ner väl mycket till förmån för Stellan Skarsgårds pappa Fritiof. Skarsgård var dock den som i särklass fick mest beröm för sin rolltolkning.
Hanserik Hjertén, DN: "Roland Schütts berättelse om ett barndomshelvete har Sandgren filmatiserat fritt men kärleksfullt. Jag saknar bokens lakoniska humor, den underbara distansen till eländet som framlockar både skratt och medkänsla. Det betyder inte att Sandgrens film saknar humor. Men den tar ett mer närgånget grepp på barndomsvärlden, visar upp den både grova verkligheten och de mänskliga nyanserna. Här finns överlag en äkthet i gestaltningen som inte målar i svartvitt och som får figurerna att verka framsprungna ur arbetarklassens slitna bakgårdar och tidens politiska tongångar.
Mästerverket är Stellan Skarsgårds farsa. En skadskjuten karl med hårda nypor och varmt hjärta. En kapitalisthatare som räknar örena när sonen råkar i skuld till honom, men som håller ett lovtal till hans framtid när han skall på skyddshem. Skarsgård spelar med en frodig inlevelse som gör honom till filmens dominerande gestalt. Men Jesper Saléns överlevande uppfinnarknatte går inte heller av för hackor, och man noterar gärna Niclas Olunds hårtslående brorsa och Basia Frydmans främmande fågel i svenskköket. För att inte tala om Ernst-Hugo Järegårds lärare, som kan föra Stig Järrels Caligula i tankarna, men som besitter sin alldeles egen infernaliska jovialitet. Kådisbellan tillhandahåller en upprörande barndomsskildring och ett stycke förgånget Sverige, framkallat med skicklighet och omsorg. Den ger oss en chans att spegla oss och mäta avstånd och närhet."
Bo Ludvigsson, SvD: "Regissören Åke Sandgren, som guldbaggebelönades för danska filmen Miraklet i Valby för några år sedan, har skrivit manus till filmen Kådisbellan fritt efter Schütts bok. Hedervärt har Åke Sandgren stuvat om lite bland bokens lösa episoder för att få en mer sammanhängande historia. Lite av den dråpliga situationskomiken har måhända försvunnit när andhämtningen blivit lugnare men samtidigt har detta också gett en ibland nödvändig stadga. Men man undrar ändå hur det hade blivit om manusförfattaren/regissören kunnat förhålla sig ännu friare? Kanske filmen då fått en tydligare egen puls. Nu blir det aningen för mycket redovisande av händelser och mindre av gestaltande, förhållandet till mamma Zipa blir t ex något rapsodiskt framställt.
Men avsikten har väl varit att göra en traditionell svensk familjefilm av sedvanligt snitt. Kådisbellan påminner i det avseendet något lite om Stellan Olssons danska film Den stora badardagen, vilken tyvärr aldrig fick någon ordentlig chans i Sverige. Kådisbellan är hur som helst en trivsam film, som lockar till flera goda skratt. Den har onekligen kvaliteter, inte minst tack vare det rejäla hantverkskunnandet. Göran Nilssons foto är t ex mycket bra, liksom Inger Pehrssons kostymer och Lasse Westfelts miljöer (det är Prag som agerar 20-talsstockholm så det är självklart att den som hoppas på kvartersnostalgi blir besviken).
Regissören Åke Sandgren äger dessutom av allt att döma förmågan att få skådespelarna att ge sitt bästa. Sällan har man väl sett Ernst-Hugo Järegård så stram och därmed så tydlig i sin lismande farlighet, här som äcklig magister. Basia Frydmans starka mor har tyvärr fått en underordnad roll medan Stellan Skarsgårds far fokuseras i berättandet. Han är suverän som lite bitter småborgare med revolutionära drömmar, han agar och älskar med samma demoniska intensitet. Pojkarna Jesper Salén, som huvudpersonen Roland, och Niclas Olund, som storebror Bertil, är båda ytterst trovärdiga och fina. Tillsammans gör alla goda krafter Kådisbellan till bra underhållning med ett par allvarsstänk."
Annika Gustafsson, SDS: "Åke Sandgren själv påpekade vid en presskonferens i Malmö i augusti att den här filmen har gjorts åtskilliga gånger tidigare, det vill säga historien om det halvstora barnet som överlever omgivningens trakasserier och orättvisor och kommer ut på andra sidan, påverkad men definitivt inte knäckt utan ännu mer insiktsfull. Visst släktskap har Kådisbellan med Lasse Hallströms Mitt liv som hund men Sandgrens värld är mörkare, mer ondskefull och diabolisk. Den absurda humorn finns men sparsammare än i Hallströms alster.
Sandgren förmår ladda sina scener med stark atmosfär och en dramatisk spänning som ger filmen styrka trots att den sällan berättar något mer än precis det vi ser i bild. Ibland saknar jag en djupare dimension i Kådisbellan. Men det är inte Åke Sandgrens fel utan beror på förlagan. Regissören tar väl tillvara den fantasi som finns och hittar vid några tillfällen överraskande och drastiska bildlösningar, till exempel då fadern lockas till en märklig ryggbehandling och inte minst sista sekvensens befriande rening och pånyttfödelse."

Kommentar Svensk filmografi
Redan på sensommaren 1989, alltså bara ett halvår efter det att boken publicerats, annonserade Waldemar Bergendahl på SF att man hade köpt rättigheterna till Roland Schütts mycket omskrivna och populära roman. Lasse Hallström var tilltänkt som regissör, men tackade nej eftersom han just flyttat till USA och förberedde premiären på sin amerikanska filmdebut Once Around - mannen som inte passade in (1991). Valet föll i stället på Åke Sandgren (f 1955), som efter filmutbildning i Köpenhamn gjort två uppmärksammade och prisbelönta barnfilmer i Danmark: Johannes hemlighet (1985) och Miraklet i Valby (1989/19), som blev trefaldigt guldbaggebelönad (bästa film, bästa regi, bästa manus). Vid tidpunkten var han i Sverige för att göra TV-serien Facklorna (premiär 28.10.1991 i SVT Kanal 1).
I april 1992 valdes Jesper Salén (f 1978) att spela Roland och Niclas Olund (f 1976) att spela storebror Bertil bland 3.000 sökande, och 10.8.1992 startade inspelningen med en budget på 18 Mkr. Originaladressen för bokens handling är Hälsingegatan 3, men förändringarna där var alltför stora och som ersättning valde man ett av de få hus som bevarat sitt utseende alltsedan 1860-talet - Repslagargatan 13. Huvuddelen av gatumiljöerna fick dock göras i Prag.
Inför inspelningsstarten intervjuades Roland Schütt av Jan-Olov Andersson i AB 7.8.1992 och uttryckte ett kanske inte helt ovanligt förhållande mellan romanförfattare och den som sedan skriver manus efter romanen:
"- Jag hatade Åke Sandgren mer än jag hatat någon annan människa. Han måste tyckt att jag var en jävla knöl, skrattar Roland, som nu har insett att boken och filmen inte nödvändigtvis måste vara precis samma sak.
- När filmen spelas in, ska författaren hålla sig borta. Jag har bara bett om en liten roll. Att som Hitchcock få vara med i några sekunder. Som en gubbe på Systembolaget, eller något liknande."
Åke Sandgren själv intervjuades i Chaplin nr 247 (september 1993) av Anneli Jordahl och Håkan Lahger och sade då om dispyterna bl a:
"- Vi kom till en punkt, Roland och jag, där jag sa att jag gör den här filmen om jag får betrakta den som fiktion. Om jag ska göra den som en dokumentärfilm om dig så gör jag den inte. Han accepterade det. Jag kunde inte ständigt ringa och fråga honom om mamman verkligen höll handen si eller så vid det tillfället. Då skulle jag blivit sinnessjuk."
Filmen såldes till amerikanska Sony Pictures Classics - ett syskonbolag till Columbia-Tristar inom Sony-koncernen - innan den ens haft svensk premiär, men de amerikanska kritikerna var inte lika begeistrade i Kådisbellan, när den fick sin USA-premiär på våren 1994, som de varit inför Lasse Hallströms Mitt liv som hund (1985/19). En inte ovanlig kommentar var att Åke Sandgrens film var alltför lik Hallströms.
Kådisbellan guldbaggebelönades som 1993 års bästa film och blev det svenska förslaget till oscarnominering i klassen bästa utländska film. Filmen lyckades dock inte nå längre.
Källmaterial Svensk filmografi
Visningskopia: SFI.
Manuskript: scenario, flera versioner.
Program och reklamtryck på svenska, danska och engelska.
Affischer: 4 motiv, 1 stolp.
Stillbilder: sv/v, färg och bakombilder.
Kopia av censurkort.
Kopia av Musikförteckning från STIM.
PR-material. Intervjuer. Inspelningsreportage. Artiklar om SFs köp av filmrättigheterna till boken, jakten på en regissör, jakten efter vilka som skulle spela de unga bröderna Roland och Bertil Schütt, utlandsförsäljningen och oscarnomineringen.
Recensioner 24.9.1993:
AB/Jens Peterson, Arbetet/Sven E Olsson, DN/Hanserik Hjertén, Expr/Mats Bråstedt, GP/Monika Tunbäck-Hanson, iDag/Gunnar Rehlin, SDS/Annika Gustafsson, SvD/Bo Ludvigsson, Vi/Carl-Eric Nordgren (nr 40/1993)

MTr