Mästerman (1920)

Pressreaktion Svensk filmografi
Kultiverad men tråkig var det genomsnittsomdöme som kunde läsas ut av skriverierna kring Mästerman. Man fann Bergmans historia originell på gränsen till besynnerlig och den psykologiska utvecklingen omotiverad. Victor Sjöström fick alltså finna sig i att denna gång ta emot ganska snäva recensioner även om han fick en del berömmande ord både som regissör och skådespelare. Greta Almroth blev som vanligt lovsjungen för sin naturliga och chosefria svenskhet.
"Filmen, som motsetts med stort intresse, blev en missräkning. Hjalmar Bergmans originalmanuskript måste ha varit bra; själva uppslaget är originellt och Bergman förfuskar sannerligen inte ett sådant. Men tillrättaläggandet för filmen har tydligen ej lyckats, lika litet som regissören kunnat samla de spridda scenerna till något helgjutet. Stycket är förfärligt ojämnt med många präktiga detaljer och en del mindre goda. Men själva utformningen av filmens dramatiska innehåll har övergått Sjöströms krafter, det är säkert ej lätt att vara regissör och centralfigur på samma gång." (FDP)
"Regien är naturligtvis oklanderlig in i alla detaljer, fylld av fängslande sådana, och spelet är nästan lika förstklassigt, Men -- filmen är alldeles för originell. Dess innehåll är absurdt, omvispat och dessutom inte så som åskådaren vill ha det. Den osympatiske hjälten promenerar åstad med segern och lämnar den, som vunnit publikens hjärtan, alldeles lottlös i sticket i filmens sista moment!" (Masque i StD)
"Victor Sjöström har som regissör, skådespelare och även bearbetare varit den främsta banbrytaren för den svenska filmkonsten, vilken kanske med större rätt än något annat lands gör skäl för namnet. Den är visst inte alldeles utan brister: den lägger en så stor vikt vid ett samvetsgrant, kultiverat och gediget utförande, att dess alster ibland bli nästan för gedigna -- och tunga. Men denna väl stora tyngd, det ibland alltför sävliga tempot i den svenska filmen har ju sin motsvarighet i den skandinaviska folkkaraktären och minskar icke dess popularitet åtminstone i hemlandet. När vi därför karaktärisera Mästerman som regissörens och skådespelarens hittills bästa skapelse vill detta säga ganska mycket" (SocD)
"Man får intet riktigt grepp på Mästerman, sådan man möter honom i filmen; hans besynnerliga inkonsekvenser i karaktär och handlingar blir man aldrig rätt klok på, lika litet som man är i stånd att fatta orsaken till hans sista metamorfos, när han avstår från flickan. Det är tur, att hans roll omhändertagits av Victor Sjöström, denne förnämlige, djupt kunnige och djupt kännande filmskådespelare, den ypperste vi ha i landet; hans på en gång mjuka och starka tolkning gör i varje fall Mästerman till en filmgestalt av hög rang, även om dess psykologiska konturer fortfarande förbli oklara." (Quelqu'une i SvD)
"Den unga flickan Tora spelas av Greta Almroth med all den säregna friska charm över vilken denna begåvade skådespelerska förfogar. Frisk och ljus och käck, utan ett spår till sentimentalitet, men med en stor fond av känsla och humor, är hon fullkomligt idealisk som den varmhjärtade, impulsiva, men ganska obetänksamma Tora. Det är synd att man inte oftare får se Greta Almroth i de svenska filmerna, men man är så mycket gladare då det sker." (Marfa o Co i DN)
Kommentar Svensk filmografi
Mästerman inspelades omedelbart efter Körkarlen (1921) sommaren 1920 men blev färdig långt före den. Inspelningen gick snabbt under fem veckor i juni och augusti och följdes av ett forcerat efterarbete som tillät att filmen kunde premiärsättas redan den 11 oktober. Den försågs med handtextade texter och tecknade vinjetter, utförda av Arthur Sjögren.
Hjalmar Bergman hade enligt Erik Hjalmar Linders biografi synopsis till Mästerman färdigt i juni 1919, och utarbetade det till scenario i mars 1920. Filmnovellen ingår i Hjalmar Bergman-samlingen "Film" (utg: Stina Bergman 1940) och i vol 28 -"Filmnoveller" - av Hjalmar Bergmans Samlade Skrifter (red: Johannes Edfeldt 1958).
Utan att höra till Victor Sjöströms mer framgångsrika verk togs Mästerman dock ganska väl emot av både publik och kritik utomlands enligt Bengt Forslunds Sjöström-avhandling. I Tyskland kallas filmen i allmänhet Ich gab dich zum Pfande, i Frankrike Maître Samuel. I engelskspråkiga sammanhang brukar den benämnas A Lover in Pawn.
Till att spela den yngre hjälterollen Knut kallades norrmannen Harald Schwenzen, som då och då skulle dyka upp i huvudroller i svensk film också senare under 1920-talet. Fridolf Rhudin, som i slutet av filmen gör sig väl synlig i en statistroll under Mästermans lysningsvandring till Godahoppsudden, gjorde här sitt sannolikt första framträdande på film.
Källmaterial Svensk filmografi
Duplikatnegativ och visningskopia: SFI. Manuskript: scenario. Textlistor på svenska, engelska och franska. Prodnr 4. Program och programblad. Danska program, Mesterman. Engelskt program, A Lover in Pawn. Informationsblad på svenska, franska, italienska och engelska. Affischer: en i normalformat. Stillbilder: 1 set. Kopia av censurkort 25.244. Ett flertal kringreportage. Fransk recension. Recensioner 12.10.1920: AB / R-n DN / Marfa o Co FDP / osignerad NDA / Jens Flik SocD / -ck StD / Masque // Tora, Garm StT / Z-k-s SvD / Quelqu'une // Märta, Lindqvist