Sjön (1999)

Film

Inspelningsplatser
Sammansatt film
Ämnesord
Pressreaktion Faktablad om film
"/- - -/
Det är dock spännande och välgjort, med väl valda skådespelare som håller laddningen vid liv. Regina Lund är mycket bra i huvudrollen, Björn Gedda en gripande figur som hennes farbror, Fredrik Hammar är den gamle pojkvännen. Jonas Falk gör precis som i "Under solen" en präst som försöker hålla kontroll över bygden men möts av ringa respekt.
Björn J:son Lindh har skrivit mycket bra musik som bidrar till den täta spänningen. Det finns en del gupp i manuset. Ett datum kring faderns försvinnande blir väldigt viktigt för intrigen utan att vi förstår varför.
Regina Lunds rollfigur har ett hatkärleksförhållande till sin pappa, Farsan som alla i bygden kallar honom. Han gick ut en dag och kom inte tillbaka. En av hennes repliker till en bild av fadern är "åh, om du aldrig hade gått ut!"
Vad skulle han annars gjort? Suttit inomhus resten av livet?"
Jens Peterson i Aftonbladet

"/- - -/
Det är thriller - det blir komedi.
Det är psykologiskt drama - det blir parodi.
Riktigt var hela härligheten havererar är svårare att säga, det finns mycket att välja på.
Manuset är riktig rappakalja.
/- - -/"
Johan Croneman i Dagens Nyheter

"/- - -/ Tråden är så tunn, så tunn och Hans Åkes film som sagt så lik, så lik annat (och mycket bättre) man redan sett.
Om det inte varit för Regina Lund hade Sjön sugit rejält och inte varit värd det godkända betyg den med stor tvekan får.
För här finns stunder när kameran vilar i Reginas ansikte och det fullkomligt strålar stjärna om henne.
Synd bara att hennes ljus inte klarar av att driva undan mörkret i Hans Åkes ödemarker."
Mats Bråstedt i Expressen

"/- - -/
Även i spänningshistorier, särskilt sådana som utger sig för att vara psykologiska thrillrar, måste det finnas ett visst mått av logik i intrigen (finns inte det måste berättandet vara så effektivt att man inte ges tillfälle att upptäcka, än mindre fundera över, blottorna).
Helst ska de också innehålla ett par överraskningsmoment. Antingen i form av yttre händelser eller genom att karaktärerna utvecklas åt ett eller annat oväntat håll (dessa kan då inte vara för schablonmässigt tillyxade). Utan dylika inslag blir det lätt stillastående, ett intryck som kan förstärkas av stelt skådespeleri och stum replikföring.
I fallet Sjön innebär bristerna att de intressanta frågorna - bl a om man har rätt att ta en annan människas liv bara för att hon/han är ett svin och om sanningen alltid måste fram till varje pris - får stå och slå i vassen."
Bo Ludvigsson i Svenska Dagbladet

"Man kan tycka att filmkonsulenten Reidar Jönsson och den lika erfarne producenten Peter Kropénin efter att ha läst Hans Ivebergs manus till filmen Sjön borde ha varnat regissören Hans Åke Gabrielsson. Det är nämligen ett mycket dåligt manus. Inte bara därför att den thrillerartade intrigen känns konstruerad, replikerna är usla och personerna saknar också varje psykologisk trovärdighet.
Arma skådespelare. Regina Lund får ingen fason på huvudrollen.
/- - -/"
Monika Tunbäck-Hanson i Göteborgs-Posten

"/- - -/
Men förtjänar någon denna film? Den saknar inte bara dramatisk och psykologisk förtätning. Den saknar också dramaturgiskt fokus; slirar mellan att vara skrämselfattig spöksaga, en whiskydelirisk kortvariant av "Hem till byn" och tafatt pusseldeckare.
Bildlösningarna är primitiva, replikerna torftiga och Hans Ivebergs anorektiska manus har knappast fyllts ut av särdeles många skådespelare.
Regina Lund är kanske inte den som främst sänker "Sjön", men hon höjer inte heller nivån. Hennes mimik är plastigt stel, och jag vet inte om Marlon Brando-suddet i hennes diktion är en artistisk finsak utanför min fattningsförmåga - eller om hon inte kan bättre än så.
Byfånigt är det, alltsammans."
Sven E Olsson i Arbetet

"/- - -/
Skräckfilmsgenren kräver fingertoppskänsla. Det har inte regissören Hans Åke Gabrielsson även om man märker att han trots allt försökt att vara återhållsam. Slutet utvecklas för sakta. Det är aldrig bra när man som publik sitter med facit i hand då finalen närmar sig.
Men den starkaste invändningen gäller skildringen av landsbygdsbefolkningen. Nog för att det finns original och töntar i verkligheten men efter "Änglagård", "Jägarna", "Under solen" och nu "Sjön" räcker det med endimensionella porträtt av människor som mentalt verkar att ha stannat i utvecklingen.
Tur att "Fucking Åmål" korrigerar bilden."
Annika Gustafsson i Sydsvenskan
Pressreaktion Svensk filmografi
Sjön sågades rakt av i storstadspressen. Bara kvällstidningarna fann försonande drag i filmen.
Johan Croneman, DN: "Manuset är riktig rappakalja.
De logiska luckorna är åtskilliga, karaktärerna kantiga och den styltiga dialogen skriven på näsan, alternativt i tomma intet - det är särskilt fint när Lisa, angående pappans, den erkänt aktive skogsmannens och jägarens försvinnande säger: 'Vad skulle han ut och göra?'. Det är i sammanhanget ungefär lika begåvat som att fråga sig vad Tarzan gör i djungeln.
Lisas plötsliga 'uppvaknande' innehåller samma typ av kullerbyttor. Plötsligt minns hon hur pappan hade misshandlat och våldtagit. Ett sådant återuppväckt trauma kräver hela genrens samlade subtilitet för att övertyga oss. Hur sluga och listiga Lisa skulle ha kunnat förträngt och ljugit om i stort sett hela sitt liv, ja det förefaller mer än osannolikt. Omöjligt, helt enkelt.
Lisas sorti, tillika filmens final, är också högst otillfredsställande. Vi känner oss som publik givetvis både frustrerade och lurade när den hårdkokta realismen plötsligt överges för en helt ny, betydligt mer öppen, tolkningsfri genre. Vad skall vi tro på?
Naturmystiken slår också slint, den besjälade sjön återkommer alltför många gånger, påflöjtad av en överdrivet dramatisk Björn J:son Lindh. Regissören Hans Åke Gabrielsson visar inget övermått av förtroende för betraktaren.
Skådespeleriet blir givetvis härefter ojämnt och yvigt."
Monika Tunbäck-Hanson, GP: "Man kan tycka att filmkonsulenten Reidar Jönsson och den lika erfarne producenten Peter Kropénin efter att ha läst Hans Ivebergs manus till filmen Sjön borde ha varnat regissören Hans Åke Gabrielsson. Det är nämligen ett mycket dåligt manus. Inte bara därför att den thrillerartade intrigen känns konstruerad, replikerna är usla och personerna saknar varje psykologisk trovärdighet. (-)
Få klichéer saknas. Se bara på bilderna. Hör på ljud och musik. Färgerna är dova, ljudet dunkelt, sjön som ruvar på sin farliga hemlighet bubblar oroväckande, musiken väcker onda aningar och byborna tiger, super och håller ihop. (-)
Hans Åke Gabrielsson har gjort ett antal biograffilmer förut, två till exempel om Jönssonligan. Men jag tror inte att en aldrig så skicklig regissör hade klarat av att göra något hyfsat av denna bedrövliga historia."
Sven E Olsson, AN: "[Filmen] saknar inte bara dramatisk och psykologisk förtätning. Den saknar också dramaturgiskt fokus; slirar mellan att vara skrämselfattig spöksaga, en whiskydelirisk kortvariant av Hem till byn och tafatt pusseldeckare.
Bildlösningarna är primitiva, replikerna torftiga och Hans Ivebergs anorektiska manushar knappast fyllts ut av särdeles många skådespelare.
Regina Lund är kanske inte den som främst sänker Sjön, men hon höjer inte heller nivån. Hennes mimik är plastigt stel, och jag vet inte om Marlon Brando-suddet i hennes diktion är en artistisk finsak utanför min fattningsförmåga - eller om hon inte kan bättre än så.
Byfånigt är det, alltsammans."
Bo Ludvigsson, SvD: "Även i spänningshistorier, särskilt sådana som utger sig för att vara psykologiska thrillrar, måste det finnas ett visst mått av logik i intrigen (finns inte det måste berättandet vara så effektivt att man inte ges tillfälle att upptäcka, än mindre fundera över, blottorna).
Helst ska de också innehålla ett par överraskningsmoment. Antingen i form av yttre händelser eller genom att karaktärerna utvecklas åt ett eller annat oväntat håll (dessa kan då inte vara för schablonmässigt tillyxade). Utan dylika inslag blir det lätt stillastående, ett intryck som kan förstärkas av ett stelt skådespeleri och stum replikföring.
I fallet Sjön innebär bristerna att de intressanta frågorna - bl a om man har rätt att ta en annan människas liv bara för att hon/han är ett svin och om sanningen alltid måste fram till varje pris - får stå och slå i vassen."
Annika Gustafsson, SDS: "Skräckfilmsgenren kräver fingertoppskänsla. Det har inte regissören Hans Åke Gabrielsson även om man märker att han trots allt försökt vara återhållsam. Slutet utvecklas för sakta. Det är aldrig bra när man som publik sitter med facit i hand då finalen närmar sig.
Men den starkaste invändningen gäller skildringen av landsbygdsbefolkningen. Nog för att det finns original och töntar i verkligheten men efter Änglagård, Jägarna, Under solen och nu Sjön räcker det med endimensionella porträtt av människor som mentalt verkar att ha stannat i utvecklingen.
Tur att Fucking Åmål korrigerar bilden."
Jens Peterson, AB: "Till genren hör att saker och ting aldrig är vad de verkar vara. Men det är de i Sjön. Det är bara den stackars huvudrollsinnehaverskan som får ägna lång tid åt att ta reda på det som biobesökaren redan fått se.
Det är dock spännande och välgjort, med väl valda skådespelare som håller laddningen vid liv. Regina Lund är mycket bra i huvudrollen. Björn Gedda en gripande figur som hennes farbror. Fredrik Hammar är den gamle pojkvännen. Jonas Falk gör precis som i Under solen en präst som försöker hålla kontroll över bygden men möts av ringa respekt."
Kommentar Svensk filmografi
Hans Åke Gabrielsson (f 1948) började filmbanan som animatör hos Per Åhlins PennFilm, där han bl a medverkade i Dunderklumpen (1974/7) och kortfilmsklassikern Karl-Bertil Jonssons julafton (1975). Under 80-talet var han verksam som manusförfattare och regissör vid Sveriges Television, där han bl a svarade för dramaserien Tre terminer (1991), efter Fritiof Nilsson Piratens roman.
Gabrielsson hade före Sjön gjort två biograffilmer, Jönssonligan & den svarta diamanten (1992/17) och Jönssonligans största kupp (1995/2).
Källmaterial Svensk filmografi
Visningskopia: SFI.
Program och reklamtryck.
Affischer: 2 motiv, 1 stolp.
Stillbilder: färg.
Kopia av censurkort.
Kopia av Musikförteckning från STIM.
PR-material. Intervjuer. Reportage.
Recensioner 29.1.1999:
AB/Jens Peterson, AN/Sven E Olsson, DN/Johan Croneman, Expr/Mats Bråstedt, Filmhäftet/Anders Marklund (nr 105), GP/Monika Tunbäck-Hanson, Nöjesguiden/Fredrik Sahlin (nr 2/1999), SDS/Annika Gustafsson, SvD/Bo Ludvigsson

LÅr