Fröken Julie (1951)

Pressreaktion Svensk filmografi
Fröken Julie visades i Stockholm efter Cannesfestivalen och en månad efter urpremiären i Paris 28 juni. Fransk kritik rymde ideologiska synpunkter på pjäsens och filmens människobehandling; den svenska tog upp frågan om Sjöbergs bearbetning av det i tiden och rummet hårt sammanhållna strindbergska dramat var berättigad och lyckad. Åsikterna var i det fallet delade. Med hänsyn till att filmen redan erövrat kvalitetsutmärkelse i internationell konkurrens tog kritikerna till gott utrymme för att motivera sina ställningstaganden.
En sak var man enig om: att det rörde sig om ett stort bildkonstverk med "vidunderligt vackra bilder" som väl förtjänade ett förstapris (MT). Äran och förtjänsten för denna fotografiska skönhet tillskrevs Göran Strindberg, en släkting till författaren. "Ett par saker var ju klara från början när filmen sågs och segrade i Cannes", skrev Filmson i AB, "vackrare bildsviter har knappast någonsin flödat fram på en duk med en sådan självklar naturlig kontinuitet som dessa mystiskt förtätade midsommarnattsstämningar där köttets lust och själens obotliga ensamhet avslöjas i en nästan magisk clairobskyr".
Anita Björk och Ulf Palme fick i allmänhet starka lovord för sitt spel. Carl Björkman (DN) tyckte dock att skådespelerskan inte riktigt förmådde ge uttryck åt "den helt otyglade vreden" och Nils Beyer (MT) saknade "härskarlaterna, den feodala livsstilen, avgrunden framför hennes fötter". Det framgick inte tillräckligt, ansåg kritikern, att Fröken Julie skulle vara "galen", inte heller varifrån kraften till sjävmordet kom.
Fem huvudstadstidningar (AT, Arbetaren, Expr, StT, SvD) hyllade Sjöberg som en mästare och hade mycket små invändningar mot hans filmbearbetning. De övriga fyra och BLM förhöll sig kritiska mot det sjöbergska manuskriptet, i synnerhet mot de förklarande tillägg och figurer som regissören gjort med utgångspunkt i några av Strindbergs förbiglidande repliker.
Mauritz Edström (Arbetaren) tillhörde de imponerade: "Att kalla Alf Sjöbergs filmtolkning (-) kongenial räcker knappast", skrev Edström och gjorde en jämförelse mellan Strindbergs och regissörens insatser: "Där han [Strindberg! med några skärande snitt liksom av en svetslåga på människohud gestaltat både personlighet och öde har Sjöberg gått vidare, diktat till, fyllt konturerna med småstreck. Och det är inte för att filmen Fröken Julie är tydligare utan därför att den ger den strindbergska dramatiken i ett så eget självständigt sätt -- där midsommarnattens passionsspel får sin samtidigt sagoaktiga och verklighetsdoftande miljö kring fruktbarhetskultens tema -- som Sjöbergs film skall komma att markera en egen våglängd i den svenska filmens historia."
I SvD kallade Lill Fröken Julie ett möte mellan "två starka och särpräglade konstnärstemperament, diktaren Strindberg och iscensättaren Sjöberg". Först i den fria filmbearbetningen hade Sjöberg förvandlats från författarens ödmjuke tjänare till hans jämlike: "Han blir själv diktare, spränger ursprungsformen, bryter stilen, bestämmer tempot, ger nya perspektiv, blixtbelyser detaljer, sveper scenen i skim!rande halvdunkel, bygger ut en enkel mening i en berättelse till en furiös bildsekvens. Han trollar, han skapar. Alf Sjöbergs Fröken Julie är ett trolleri och en nyskapelse."
Till dem som inte lät sig förtrollas av ett "raffinerat bildartisteri, en toppunkt i svensk filmproduktion" hörde MTs Nils Beyer. "En hänförande vacker men på något sätt tom film, det är slutintrycket", skrev Beyer. Harry Schein i BLM tyckte att hela den förklarande utbyggnaden minskade dramats känslomässiga intensitet: "Hur genomtänkt och balanserad kompositionen än är, hur mycket sexualpsykologisk insikt och social förståelse som än mobiliseras så blir de för grundtemat, för handlingens ofrånkomliga resultat och benhårda yttre ram bara tyngande barlast."
Carl Björkman betecknade Fröken Julie som "ett av svensk films intressantaste experiment på åtskilliga år", som -- antog recensenten -- förmodligen skulle mötts mer kritiskt från hemmapublikens sida om inte filmen "dessförinnan haft sin internationella framgång säkrad". Nu hade företaget lyckats till två tredjedelar; "men direkt svag är filmens sista tredjedel, den där Julie förklarar sin kluvenhet och motsägelsefullhet genom att berätta om sin barndom. Skildringen av fadern-greven, av kalaset och branden är pinsam, en utdragen melodram som betänkligt stör filmens balans."
Kommentar Svensk filmografi
I augusti 1888 erbjöd August Strindberg (1849-1912) manuskriptet till "Fröken Julie" åt Bonniers Förlag med orden: "Härmed tager jag mig friheten hembjuda Svenska Dramatikens första naturalistiska sorgespel, och ber Er icke lättsinnigt rata det att Ni sedan må ångra Er."
Pjäsens naturalistiska repliker var dock alltför starka för förlagschefen Karl Otto Bonnier. Han avböjde erbjudandet, möjligen av rädsla för sedlighetsåtal; i egenskap av upphovsman till romanen "Giftas" 1884 hade Strindberg åtalats för hädelse men så småningom blivit frikänd.
En annan förläggare -- Joseph Seligmann -- åtog sig publicering mot rätten att få mjuka upp språket. Denne gjorde -- under författarens protester -- åtskilliga ändringar, men det är oklart hur många sådana Strindberg till sist accepterade (MT 6.4.1955 -- "Vem skrev Fröken Ju!lie?" av Hans Levander).
Urpremiär fick "Fröken Julie" i Köpenhamn 1889 med Strindbergs hustru Siri von Essen i huvudrollen. I Sverige var stycket svårplacerat; det fick premiär först 13.12.1906 på Folkteatern. Då hade kammarspelet redan före sekelskiftet satts upp i Tyskland och Frankrike. August Falcks teatersällskap spelade pjäsen 134 gånger under åren 1907-1912.
Strindberg hade i september 1911 givit August Falck sitt generösa tillstånd att filma -- "Var så god att kinematografera så mycket ni vill av min dramatik" -- och Anna Hofman-Uddgren inspelade 1912 Fadren och Fröken Julie med Falck och hans skådespelare i rollerna. Endast den förstnämnda filmen är bevarad.
Asta Nielsen, världsberömd dansk stumfilmsstjärna, iklädde sig Julies roll i en tysk version från 1921, regisserad av Felix Basch och med William Dieterle (senare storregissör i USA) som Jean. Bland andra filmversioner kan nämnas en argentinsk i regi av Mario Soffici från 1947.
Alf Sjöberg satte upp det strindbergska köns- och klasskampstemat på Dramatens lilla scen 1949 (premiär 23.1) med Inga Tidblad och Ulf Palme. Det blev en uppmärksammad föreställning som gavs 67 gånger. I filmversionen erhöll dock en annan dramatenskådespelerska -- Anita Björk -- Julies roll. Hon hade tidigare medverkat i Sjöbergs teateruppsättningar och debuterat på film i Himlaspelet (1942/31), räknat som ett av hans kraftfullaste filmregiarbeten.
Presenterad vid festivalen i Cannes (6.4.1951) erhöll Fröken Julie det ena av ett dubblerat förstapris. Det andra gav juryn åt den italienske regissören Vittorio De Sicas Miraklet i Milano (svensk premiär 3.12.1951). Enligt pressuppgifter skilde en röst Anita Björk från priset för bästa kvinnliga roll. Det gick i stället till amerikanskan Bette Davis för hennes insats i Allt om Eva i regi av Joseph L Mankiewicz (svensk premiär 15.1.1951). Utom tävlan visades Fröken Julie bl a vid festivalerna i Berlin och Venedig samma år.
Hemma i Sverige tilldelade Svenska Filmsamfundet fotografen Göran Strindberg en plakett för hans insatser i svensk film 1950-1951, och de svenska filmjournalisterna röstade så småningom fram Fröken Julie inte bara till säsongens förnämsta verk utan också till den bästa svenska ljudfilmen genom tiderna (tidskriften Chaplins omröstning 1964).
Stora priset i Cannes var onekligen vår mest betydande internationella prestigevinst i filmvärlden, och i de utländska kommentarerna drog man paralleller till de gamla mästarna Sjöström och Stiller. Framgången innebar att Sandrews satsning på den högkulturella kombinationen Strindberg-Sjöberg förlorade sin karaktär av ekonomiskt äventyr; filmen distribuerades på alla kontinenter.
Det skulle dröja ända till 60-talets slut innan ett experiment med samma kombination upprepades -- Fadern (1969/22) -- denna gång med de stora offentliga institutionerna Svenska Filminstitutet och Sveriges Radio som uppbackande producenter, men med ett mindre lyckosamt utfall.
Källmaterial Svensk filmografi
Duplikatnegativ och visningskopia: SFI. Manuskript: scenario (scripta-ex), scennumrerat med mellanblad och anteckningar. Miljölista. 100 s originaltext. Do (använt av David Norberg) med skådespelarförteckning. Titeltext: Fröken Julie (efter August Strindbergs skådespel av Alf Sjöberg). Inspelningsrapporter. Prodnr 166. Dialoglistor på svenska, engelska och franska. Program. Reklamråd. Stencilerad pressinformation. Informationsblad på engelska och spanska från Svens!ka Filminstitutet. SFI-material. Premiärannonser. Danskt program, Frøken Julie. Introduktionsblad från Det Danske Filmmuseum, april 1964. Norskt reklamråd, Frøken Julie. Engelskt program, Miss Julie. Franskt reklammaterial, Mademoiselle Julie. Tyskt reklammaterial, Fräulein Julie. Informationsblad från utländska festivaler och filmveckor, bl a i Cannes, Berlin och Punta del Este. Annonser från distribution i bl a Frankrike, England, Polen, USA, Latinamerika, Australien. Affischer: en i normalformat, en mindre. Sex utländska affischer i varierande format från Danmark, England, Frankrike, Polen, Belgien och Västtyskland. Stillbilder: 1 set. Kopia av censurkort 78.560. Kopia av Musikförteckning från STIM. Förhandsinformation och inspelningsreportage. Intervjuer med Alf Sjöberg, Anita Björk och Ulf Palme. Svenska och utländska bildnoveller. Reportage, kommentar och kritik i samband med Cannesfestivalen, Filmfestspelen i Berlin (BRD) i juni och festivalen i Punta del Este (Uruguay) i december 1951. Reportage och kritik från den franska urpremiären i Paris. Sandrews' korrespondens i anslutning till den följande utlandsdistributionen. Svenska premiärreportage, recensioner och artiklar. Utländska recensioner och artiklar bl a från Londonpremiären i december 1951 och New Yorkpremiären 7.4.1952. Reportage och kommentarer i samband med TV2-visningen 27.1.1979. Recensioner 31.7.1951: AB / Filmson Arbetaren / Mauritz, Edström AT / Kaj, Axelsson DN / C B-n Expr / Frans B, Liljenroth MT / Nils, Beyer Ny Dag / Lgb StT / Movie SvD / Lill BLM 7/1951 / Harry, Schein NHG