Inga stockholmsrecensioner till denna film har påträffats. Den tycks inte ha fått någon sättning på huvudstadens biografer trots att inte mindre än 17 kopior varit i omlopp. Urpremiären förlades till tre orter i Hälsingland, det landskap där Gösta "Snoddas" Nordgren hörde hemma och som fått släppa till flottningsmiljö. Bevarade klipp från lokalpressen visar att meningarna om filmens kvalitet gick isär.
Recensenten (anonym) i Hudiksvalls Nyheter fann att Flottare med färg "visade sig vara en överraskande bra film", och hon eller han var ganska nöjd med längden på Snoddas' framträdande. Kommentaren till dennes prestation rymmer möjligen en nedtonad ironi: "Någon skådespelare är han inte men när han sjunger, textar han alldeles utmärkt. Inte en stavelse går förlorad, vilket är tillräckligt bra bara det, när det gäller en sådan sångautodidakt som den käre Snoddas." Bortsett från Snoddas var det färg över flottarna och filmen innehöll "precis den där lagoma blandningen av romantik och våghalsighet och så naturligtvis den manliga styrkan, som poängterades vid en dråplig marknadsscen, där en av flottarna besegrar 'Europas starkaste man"'.
Ljusdals-Posten noterade att premiärpubliken var synnerligen talrik och gav uttryck åt åsikten att även om evenemanget inte tillhörde säsongens stora filmhändelser så fyllde berättelsen sin plats på repertoaren " för den som värdesätter lättare underhållning". Den okände recensenten fortsatte: "Filmen bygger på flottargängets liv och leverne, och dess typgalleri har fått en robust utformning. Artur Rolén är en av de färgstarka flottarna och vidare märks Hilding Rolin och Evert Granholm. Snoddas Nordgren har en undanskymd roll och sjunger ett par låtar. Men man fäster sig främst vid filmens ungdomar, flottarbröderna Peter Lindgren, Willy Tappert j:r och Ragnar Lundkvist samt på spinnsidan Erna Groth och Ulla Smidje."
Missnöjd var L-e i Hälsinge-Kuriren: "För den som hade väntat sig en film om flottarna och deras arbete, som reklamen bl a anspelat på, måste den bli en oerhörd besvikelse, likaså för den som väntat sig några större framträdanden av Snoddas. Handlingen kretsar kring äldsta brodern i en brödra!skara på tre där samtliga jobbar åt flottningsföreningen. Huvudfiguren tar livet från den glada sidan och är byns Don Juan för vilken flickorna faller som höet för lien. Genom sina amorösa äventyr lyckas han krångla till det för bröderna. Till sist ordnar det hela dock upp sig till allmän belåtenhet bortsett från publiken som säkerligen har svårt att tro på intrigens realitet. Bara det att få en järnvägstjänsteman att sälja en helt annan biljett än vad kunden begär vittnar om alltför stor fantasifullhet hos manuskriptförfattaren eller varför inte okunnighet om tjänstemännen. Filmen är ett pekoral, ett försök att slå mynt av Snoddas popularitet. Varken manus eller regi når upp till acceptabel klass och man har svårt att förstå hur filmen skall kunna dra folk på ställen där det lokala intresset inte finns."

De bevarade kopiorna till filmen är sinsemellan olika. Det har därför inte varit möjligt att exakt fastställa filmens form vid hälsingepremiären. Inte heller följetongen i veckotidningen Såningsmannen våren 1953 överensstämmer med filmmaterialet. Den längsta 35mm-kopian (2260 m) är försedd med titeln Flottarkärlek på förtextkartongen. I denna kopia saknas bl a slutsekvensen, där banvaktens dotter Inga lämnar byn med tåget. Slutet finns däremot i en 16mm-kopia tillhörande Swedish Film.
Svensk Talfilm försökte här för andra gången utnyttja Gösta "Snoddas" Nordgrens popularitet. Han hade tidigare medverkat i bolagets produktion Åsa-Nisse på nya äventyr (1952/18). Då sångaren inte visade särskilt stora förutsättningar för rollspel tvingades bolaget minska hans insatser i den nya filmen.
Nordgren (1926-1981) var en mångsysslare av rang, bl a fiskare, flottare, tegelbruksarbetare och bandyspelare. I ett av Sveriges Radios karusellprogram 26.1.1952 sjöng han visan "Flottarkärlek" och blev genom denna insats och den åtföljande intervjun med honom en svensk folkidol utan motstycke i modern tid. Tillsammans med sin impressario Torsten Adenby uppges han ha avverkat ca 600 framträdanden under 1952 och slagit publikrekord på de flesta platser.
Flottare med färg inspelades under september-oktober 1952 på en mängd olika platser, huvudsakligen i stockholmstrakten. Flottningsscenerna togs vid Ljusnan i närheten av Söderhamn, vilket säkert föranledde urpremiären på de tre hälsingeorterna Bollnäs, Hudiksvall och Ljusdal. Vid premiären i Hudiksvall presenterades Ragnar Frisk och skådespelarna Artur Rolén och Ewert Granholm, medan Snoddas uppträdde i Bollnäs, vars bandylag han hjälpe till mästerskapsseger 1951. I Göteborg fick filmen premiär 7.9.1953 och i Malmö den 28.9.1953. (Information till denna uppslagspost från Swedish Film, Ewert Granholm, Ingrid Wallin och Max Wiléen.)

Originalnegativ och två visningskopior: SFI. Program. Reklamtryck ur Vecko-Tidningen Såningsmannen. Affischer: en mindre. Album med ca 250 bilder. Kopia av censurkort 81.631. Kopia av Musikförteckning från STIM. Följetong i Vecko-Tidningen Såningsmannen 5--14/1953. "Hur skall det gå för Snoddas", artikel av Stig O Blomberg i tidskriften Allt 10/1952. Recensioner: Hälsinge-Kuriren / L-e / (27.12.1952) Hudiksvalls Nyheter / osignerad / (29.12.1952) Ljusdals-Posten / osignerad / (29.12.1952) NHG