Kärlek 65 (1965)

Pressreaktion Svensk filmografi
Recensenterna var genomgående mycket positiva till filmen. De var i några fall kritiska mot den "lösa" formen i berättandet, det skenbara eller verkliga improviserandet och de talrika, öppet redovisade lånen från uttrycksformer, förbundna med namn som Fellini, Godard eller Antonioni.
Mest beröm fick kärleksscenerna mellan Keve Hjelm och Evabritt Strandberg. Göran O. Eriksson skriver om dem i Stockholms-Tidningen: "Deras möten i en vintrig Stockholmsvåning skildras med en sinnlig känslighet och knapphet som överträffar nästan allt jag har sett i svensk film från senare år."
Jurgen Schildt i Aftonbladet: "Det är några kärleksscener, på en gång sinnliga och andäktiga och överlägset avvägda; scener som lyckas där "Käre John" misslyckades och som plötsligt ger oss intrycket att detta är de första egentliga kärleksscenerna i en svensk film."
Lasse Bergström i Expressen: "Det finns (-) en kärleksscen med Keve Hjelm och Evabritt Strandberg mellan smärta och lek som hör till det varsammaste jag sett i svensk film".
Ett motiv som med jämna mellanrum återkommer i filmen är leken med pappersdrakar över de öppna strandvidderna vid Kåseberga. Leif Furhammar skriver i Svenska Dagbladet: "Leken med drakarna växer ut till en oändligt skön filmvision av tysta livlösheter mot vita himlar, på väg uppåt men aldrig lösgjorda, svävande, stillnande, fallande. Kameran själv är en drake i leken."
Jurgen Schildt i Aftonbladet: "De seglande drakarna mot Kåsebergas skyar, en utflykt genomlyst av vidd och trots och en stor frihet, om ni så vill sinnebilden för en inhemsk filmkonstnärs fullvuxna och respektingivande ambitioner: the sky is the limit."
Mauritz Edström i Dagens Nyheter: "Drakarna kan uppfattas som sinnebilder för längtan efter skapandets fria flykt men lika gärna också för de svävande tillstånd av osäkerhet och sökande som finns i relationerna mellan filmens människor".
Lasse Bergström i Expressen: "Det finns underbara iakttagelser och infall i "Kärlek 65", ögonblick då hela filmen svävar som en pappersdrake i luftströmmarna och det är långt både till jorden och himlen."
Flera recensenter uppehåller sig mer eller mindre utförligt vid Bo Widerbergs strävan att ge filmen en djupare dimension. Sålunda skriver Leif Furhammar i Svenska Dagbladet: I filmen "exponeras en livsatmosfär, där välståndsresurser och intellektualism raserat värden och självklarheter men där inga nya hållfasta attityder står till buds. Ingenting som ger ett meningsfullt mönster åt sysselsättningar och konflikter."
Och han fortsätter: Jag ser bristerna, men "de kommer mig liksom inte vid. Högt över bristerna reser sig stämningarna och visionen av en moralisk situation."
Mauritz Edström uppehåller sig i Dagens Nyheter utförligt vid denna sida av filmen: Filmen "handlar om de svårbestämbara sammanhangen mellan livet och konsten. (-) "Kärlek 65" har blivit en dokumentärskildring av filmens egen tillkomst, inte av själva inspelningen men av de känslofält som rör sig bakom den. Bo Widerberg tecknar med Keve Hjelms skickliga medverkan ett porträtt av sig själv under inspelningen och gestaltar spänningarna i gruppen kring regissören. (-)
Evabritt Strandberg är ett fynd av mörk, blodfull sensualism. Ann-Marie Gyllenspetz har en rad utomordentliga scener, Inger Taube prickar in sina accenter och Keve Hjelm gestaltar regissören med en säkerhet som förråder om stor människokunskap. Man upplever vissa scener nära nog som psykodramer, där deltagarna satsar allt sitt eget. Orden förlöses ur ögonblicket, det är film som fri dikt, löst ur alla band - och på väg mot upplösningen. (-)
"Kärlek 65" rymmer nästan ingenting av problemdebatt eller analys. Bo Widerberg har offrat mycket i tydlighet och sammanhang för att kunna fånga ögonblicket, de medverkandes existens just där de kan ses genom Jan Lindeströms kamera. (-) Men vad som fattas i enhetlighet kompenseras av att filmen inte blir speglingar utan färdigt liv.
Så revolutionerande fritt har väl aldrig en svensk film rört sig. Drakarna lyfter."
Kommentar Svensk filmografi
Filmen, som var Bo Widerbergs tredje långfilm, spelades in sommaren 1964 men kompletteringar togs under hela hösten 1964.
Urpsrungligen var filmen planerad för 1963 och hette då Kärlek 63. När inspelningen sköts upp till 1964 blev titeln Kärlek 64 och vid premiären 1965 hade den blivit Kärlek 65.
Efter diverse övertalningar hade Widerberg lyckats engagera Anita Ekberg, som bodde i Rom, att medverka i en roll i fil-men. Hon kom också till Sverige i början av september 1964, men det skar sig nästan genast mellan henne och Widerberg och någon dag senare lämnade hon plötsligt Sverige och inspelningen, förebärande oenighet kring det överenskomna gaget. Det är mycket svårt att av den färdiga filmen ana sig till vilken roll som var avsedd för Anita Ekberg, och Bo Widerberg har heller aldrig skapat klarhet på den punkten.
Kärlek 65 visades som svenskt bidrag på filmfestivalerna i Berlin juli 1965 och utom tävlan i Rio de Janeiro september 1965. I Berlin blev mottagandet övervägande negativt, i Rio de Janeiro däremot mera positivt.
Filmen distribuerades senare kommersiellt i Väst-Tyskland under titeln Roulette der Liebe.
Kärlek 65 blev efterhand föremål för ett ständigt ökande intresse från seriösa skribenter inom och utanför filmen. Författaren Lars Gustafsson skriver sålunda i en kulturartikel i Dagens Nyheter 6.4.1970 att Bo Widerberg här skildrar kärleken "som en början som börjar om och om igen men inte tycks kunna bli annat än början. Det är en sanning om oss".
Den italienske filmskaparen Michelangelo Antonioni kommenterar i Chaplin nr 59 filmen i mycket personliga ordalag. Speciellt har han fäst sig vid scenen där Keve och Evabritt första gången ser varandra: "Deras första möte är mycket vackert skildrat. Allt de gör är att de betraktar varandra. Där finns andra personer närvarande - hennes make - men för dessa båda existerar bara ett tomrum och denna fantastiska möjlighet: att se, och se en annan människa. Resten av deras historia är mer kroppslig. Deras kärleksakter är hetsiga och mycket ljuva. De älskar på marken, på golvet, i sängen, i en trappa, men scenerna äger en stor renhet. Hon nästan alltid naken. (-) Hennes sensualitet är fåordig och hemlighetsfull."
Ann-Marie Gyllenspetz, Evabritt Strandberg och Inger Taube erhöll tidskriften Chaplins priser för sin medverkan i filmen.
Källmaterial Svensk filmografi
Dialoglistor: svensk 35 s, engelsk 35 s (Prodnr 2-64). Internationellt program, svenskt programblad, tyskt program- blad och pressbok. SFI-material. Informationsblad från Sveriges Förenade Filmstudios. Affisch 70 x 100. Fotografisk, delad i två fält av svart band med röd titeltext, övre fält delat i två fotografier, undre fält foto med Keve Hjelm och Evabritt Strandberg. Stillbilder: 1 set. Kopia av censurkort 103.043. Diarienr 361/65. Kopia av Musikförteckning från STIM. Inspelningsreportage, intervjuer med Bo Widerberg, debattartiklar, festivalklipp och utländska recensioner. Recensioner 18.3.1965: AB / Jurgen, Schildt DN / Mauritz, Edström Expr / Lasse, Bergström StT / Göran O., Eriksson SvD / Leif, Furhammar BLM 4/1965 / Jonas, Cornell Chaplin 55/4-5/1965 / Torsten, Manns.