Dom kallar oss mods (1968)

Pressreaktion Svensk filmografi
Kritiken i Stockholms huvudtidningar var med ett undantag mycket positiv. Den uttryckte solidaritet med själva projek- tet, vilket innebar att recensenterna i huvudsak avstod från en formell och estetisk värdering av filmen. "En mer konventionell kritik skulle kännas som en cynism gentemot en problematik vars lösning alla har ansvar för", skrev Carl Henrik Svenstedt i Svenska Dagbladet.
Samtliga kritiker uttryckte tillfredsställelse över att censurens krav avvisats i fråga om den ingående kärleksakten. Jurgen Schildt i AB skrev: "Återstår bara att utfärda tvenne gratulationer. Den ena till regeringsledamöterna ifråga, som besuttit erforderligt kvantum av omdöme och sunt förnuft. Den andra till Stefan Jarl och Jan Lindqvist, vilka visar hur mycket talang, sanning och öppenhet som ryms inom en bu- dget av 85.000 kronor. Och låt oss tillägga radikalism: i ordets ursprungsmening av någonting som gått till rötter- na."
"Filmen skildrar sina mods med en förtrogenhet som är spontan och enastående" fortsatte Schildt och sammanfattade: "Jarl och Lindqvist har rusat rakt ut i Stockholms verklighet, just här och just nu. De är varken pådrivare eller moralister; de berättar bara om en sekt som vantrivs i kulturen och som i denna vantrivsel, misstänker jag, är hundra gånger fantasifullare än du och jag och Svensson med portföljen. Berättelsen finns i en film som är på en gång hård och öm och som jag hoppas många ska se, om inte annat för att sova sämre om natten. 85 000 kr var priset. Sanningen behöver tydligen inte bli dyrare."
I DN skrev Mauritz Edström: "'Dom kallar oss mods' förverkligar mycket av den journalistiskt medvetna, socialt engagerande, rapporterande verklighetsskildring som vi så ofta talat om i de senaste årens filmdebatt. Ett filmskolejobb fick växa ut därför att materialet höll. Nuet talar direkt utan berättande eller dramatiserande omskrivningar. Harry Schein har heder av produktionen efter allt skäll för underlåtenhet att befordra just filmer som denna."
Filmen visade både tragiken och humorn, slagfärdigheten och insikten hos en utanförstående generation ungdomar, tyckte kritikern och avslutade med följande omdöme: "Stefan Jarls och Jan Lindqvists filmarbete är öppet och effektivt. Det bygger på medverkande mer än på iakttagelse. De talar ett fränt, hårt språk med Kentas och Stoffes hjälp. Det passerar mycket liv förbi i denna film, både berusande yra och depressivt elände. Liv som gör intryck, hugger sig fast. Det är en film jag önskar att många skall se och tänka över."
Lasse Bergström skrev i Expressen: "Den känns inte särskilt meningsfull att recensera med den aristiska måttapparaten. Som film ur den vinkeln är "Dom kallar oss mods" en hygglig övning i just verklighetsrapportering: s.k. sanningsfilm. Den är för lång och en del scener känns amatörarrangerade. Man kan se svagheterna. Men man lyssnar till detta unga Sverige i skuggan."
Carl Henrik Svenstedt i SvD trodde att censuren egentligen reagerat på filmens politiska tendens men maskerat sin reaktion genom "det naiva ingreppet mot en kärleksscen vars känslighet och fräschör står i välgörande skarp kontrast mot vad äldre regissörer tidigare åstadkommit".
Ty, menade Svenstedt under rubriken "En farlig film": "'Dom kallar oss mods' är obekväm på ett helt annat och betydligt mera genomgripande sätt: den är en total bankruttförklaring av samhällets ungdomspolitik (om nu någon genomtänkt sådan överhuvudtaget existerar) och den ifrågasätter i grunden att alla de vuxenvärldens värderingar på vilka välfärdssamhället bygger skulle ha en given prioritet framför ungdomens egna värderingar. Det är en uppifrån sett anarkistisk och därför politiskt riskabel film."
Kommentar Svensk filmografi
Det engelska låneordet "mods" syftade i filmen på en typ av socialt utslagna eller i samhällets marginaler existerande ungdomar med ett i kläder, gester och tal uttryckt avståndstagande från det borgerliga samhällets normer och trosvärden och med ett demonstrativt och ofta vitalt sätt att hålla i gång på fritiden.
Filmskoleeleverna Stefan Jarl och Jan Lindqvist fick sin fö- rsta kontakt med "Kenta" och "Stoffe" i samband med filminspelningar för ungdomsprogrammet "STÄNK" i TV 1965-66. I ett inslag, som programledningen inte accepterade, kritiserade ungdomar på barnavårdsnämndens dåvarande fritidslokal i Stockholm ("26:an", Drottninggatan 26) polisens uppträdande. Bland de mest slagfärdiga deltagarna var Kenta och Stoffe. Jarl och Lindqvist beslöt att i ett större filmreportage kartlägga den miljö de kommit i kontakt med och inledde samar- bete med Kenta och Stoffe. Projektet präglades således från början av en kollektiv arbetsform.
Svårigheterna att finansiera filmen inom den kommersiella spelfilmsmarknadens ram visade sig stora. Inget filmbolag var villigt att satsa hela det erforderliga kapitalet. Svenska Filminstitutets filmskola anslog slutligen 50 000 kr för att dess bägge elever skulle kunna sätta igång arbetet. Sedan ca 2/3 av filmmaterialet inspelats inträdde Svenska Filminstitutet som producent och täckte resterande kapitalbehov.
Inspelningen ägde rum under 1966-67 - sammanlagt tog arbetet ett och ett halvt år och kostnaderna uppgick till 88 000 kr., exklusive Lindqvists och Jarls arbetsinsats, beräknad till 30 procent av totalkostnaden. "Dom kallar oss mods" kallades därför i pressen Sveriges billigaste biograffilm. Upphovsmännen strävade medvetet att skapa en typ av lågbudgetfilmer i vilka det svenska samhället skulle kritiskt granskas men den låga kostnaden måste också ses som ett uttryck för filmskaparnas svaga förhandlingsposition på den kommersiellt inriktade filmmarknaden.
Filmpolitiska och ideologiska motsättningar mellan Jarl/Lindqvist och Filminstitutets direktör Harry Schein i fråga om biograffilmens principiella användningsområde präglade starkt en polemik mellan parterna i tidskriften Chaplin hösten 1968. Jarl/Lindqvist hävdade att filmen borde ställas i samhällsbyggandets tjänst och utnyttjas som ett redskap för kommunikation mellan de medverkande i filmen och publiken medan Schein såg filmen som ett konstnärligt uttrycksmedel för individuella tankar och drömmar.
På grund av ingripande mot filmen från censurens sida måste premiären uppskjutas. Statens Biografbyrå krävde att en kort samlagsscen skulle avlägsnas. Filmens censurkort ger följande besked härom: "Klipp: Akt III: samlagsscenerna i rullens slut (efter flickans avklädande) avlägsnas. Uppenbart stridande mot bestämmelsen i Brottsbalkens 16 kap. 11 paragraf om sårande av tukt och sedlighet." Statens Filmgranskningsråd, liksom regeringen, ansåg dock ej scenen tukt- och sedlighetssårande, varför filmen distribuerades oklippt. Betydande förhandsintresse väcktes genom pressdebatten kring biografbyråns åtgärd. Kunglig Majestäts beslut i ärendet kom den 22 mars 1968, tre dagar före filmens premiär.
Efter premiären följde debatt kring själva filmen och kring frågan om samhällets ansvar för ungdomar med avvikande socialt beteende. Ett uppmärksammat inlägg gjorde redaktören för Svensk Socialvårdstidning Curt Bergquist. Under rubriken "Ett filmdravel om slashasar" förklarade han att filmen var "ett otrevligt och onödigt påhitt". I pressen framträdande socialvårdare delade emellertid inte hans åsikter.
Filmen blev en publikframgång i Sverige och Filminstitutets jury placerade den på andra plats bland 1968 års filmer med 1,75 poäng (2:10). Det innebar ett kvalitetsbidrag på 416 081 kr. Tidskriften Chaplin tilldelade därtill Jarl och Lindqvist ett av 1968 års priser.
Till ett nytt filmprojekt om det svenska samhället räckte dock ej återbäringen för paret Jarl och Lindqvist. "Dom kallar oss mods" blev en engångsföreteelse. Materialet till den följande ofullbordade filmen sammanställdes på 70-talet till en kortfilm (30 minuter) kallad "Förvandla Sverige!", distribuerad genom FilmCentrum och visad i TV.
I England och USA distribuerades filmen under titeln "They Call Us Misfits".
Dokument om filmens tillkomst, synopsis, manuskript, stillbilder, censurprocessen, reaktionerna och debatten i pressen under våren 1968 publicerades av Stefan Jarl och Jan Lindqvist vid slutet av våren i Aldus/Bonniers Delfinserie. Volymen bar filmens titel "Dom kallar oss mods".
Källmaterial Svensk filmografi
Dialoglista med scenbeskrivningar. Internationellt programblad (engelsk text), pressinformation, reklamblad, SFI-material, SFF:s introduktionsblad. Stillbilder: 1 set. Kopia av censurkort 106.500. Diarienr 181/68. Kopia av Musikförteckning från STIM. Dokument om filmens tillkomst i bokform, inspelningsnotiser och reportage, intervjuer med filmens upphovsmän och huvudrollsinnehavarna. Notiser om censuråtgärder i de skandinaviska länderna och censurdebatt. Premiärnotiser. Socialvårdsdebatt och opinionsyttringar. Svenska och utländska recensioner bl a i Variety 17.4.1968 (Stockholm) samt i Monthly Film Bulletin, april 1971. Kommentarer i samband med TV-visning 2.1.1970. Festival- och prisnotiser. Recensioner 26.3.1968: AB / Jurgen, Schildt DN / Mauritz, Edström Expr / Lasse, Bergström SvD / Carl Henrik, Svenstedt Chaplin 80/3/1968 / Stig, Björkman.