Lysande i enskildheter men mer tveksam som helhet, var det allmänna omdömet. Dock roligare än det mesta i film-Sverige, ansåg nästa alla.
"Det finns en generös bukett av gags och infall i Äppelkriget som jag verkligen inte skulle vilja vara utan.
Men jag känner mig mindre övertygad av helheten. I denna film står alla glada lekare med herr Alfredson själv i spetsen och riktar trollspöt mot oss, inte in mot sin film. Det kittlar trevligt i skrattmusklerna men jag tycker nog att man saknar en konsekvens, även i det underliggande allvaret.
Det är ju tyvärr bara i den ofarliga sagans värld som man kan driva våra miljöförstörare på flykten med trolldom, lekfullhet och Evert Taube." (Lasse Berg!ström i Expr)
"Att se Äppelkriget, HasseåTages nya film, är en fortskridande och snabbt skiftande förnöjelse. Ett helt nöjesliv koncentrerat i och till en enda skapelse, som får en att ständigt förflytta förtjusningen till olika nivåer och uttrycksformer: man myser, man gurglar skrattet eller låter det flabba ut, eller man tar det inåt -- att det rymmer insikter eller avsikter som känns nyttiga och stärkande.
Det kan också vara andra förträffliga och roande gränsfall mellan dikt och liv, sådana som Monica Zetterlunds ljuva häxa, Håkan Serners vattenbegjutna Näcken, kusinerna Martin Ljung och Max von Sydow.
Som inlägg i naturvårdsdebatten är filmen naturligtvis mer roande än den förmår oroa. För även om regissören Tage Danielsson på ett klyftigt sätt lyfter slutackorden ut mot vår ännu orörda och fagra sommarnatur, är det ändå svårt att ta Äppelkriget på allvar. Den får skylla sig själv!" (Sven E Olsson i Arbetet)
"Hans Alfredsons och Tage Danielssons nya film är ofta mycket rolig och ibland litet ihålig. Därtill är den samhällskritisk och miljövårdande på ett sätt som i varje fall hänger med i de dagsaktuella svängarna. (--) Äppelkriget har, som möjligen framgått av ovanstående, blivit en muntration för protestanter, en blandning av komik, saga, karikatyrer och s k budskap.
Dess svagheter ligger inte nödvändigtvis i det förhållandet att filmen mindre är film i vanlig mening -- vilket alltså ställer krav på kontinuitet och stadga och konsekvens -- än nummerrevy. Utan i det faktum att ett antal av nummerrevyns nummer inte håller måttet.
(--) i den sista tredjedelen (--) tycks HasseåTage helt enkelt åka kana. (--)
HasseåTage saknar inte generositet de heller; när de orkar och spånorna räcker till. Och när allt kommer omkring; visst har man roligt. Om inte fullt och helt så ändå styckevis och delt. Vackert så i en tid när den svenska filmen -- i den mån den existerar -- vant sig av med förmågan att stava till humor." (Jurgen Schildt i AB)
"Det är ett svårt konststycke det strävsamma paret gett sig in på, och det är därför ett sant nöje att konstatera att de till stora delar lyckats mycket väl. Visst finns där ett mindre antal longörer och skämt!upprepningar, men i stort och väsentligt sett har Äppelkriget blivit en nöjsam och rolig film, och det är då så mycket mer glädjande då film-Sverige alltför länge varit tämligen humorfritt. (-)
Äppelkriget har blivit en trivsam film om ett allvarligt problem, och det är kanske den typen av protest som biter bäst och når flest -- för Äppelkriget är en film som ni bör se, gärna med era barn (-)." (Hans Schiller i SvD)

Äppelkriget blev en publik framgång.
Evert Taubes nyskrivna ledmotiv "Änglamark" blev oerhört populär, inte minst på skiva.
I en intervju i Chaplin 9/71 svarar Hans Alfredson och Tage Danielsson på Lars-Olof Löthwalls frågor:
"Hur kom ni på idén till Äppekriget?
DANIELSSON: Egentligen hade vi ett annat jobb på gång men vi tyckte att det skulle vara förbaskat roligt att göra en film. Det var länge sedan sist. Hasse hade läst Tolkiens 'Sagan om ringen' och fått futt på fantasin.
ALFREDSON: Det är det här med sagans underbara värld som alltid trollbundit mig. Inte barnsagan så mycket, men naturmystiken och mysticismen över huvud taget. Varför ska man inte syssla med sånt också i modern film?
DANIELSSON: Det var en drift hos oss att efter några handfasta revyer göra något som inte var så realistiskt. Vi är väl lite trötta på det alltför skomakarrealistiska.
Filmen handlar om Deutschneyland, ett konglomerat mellan Disneyland och Deutschland.
ALFREDSON: Namnet är fullt med associationer. När vi gjorde vår första film, Svenska bilder, bodde vi rätt mycket på Röstånga gästgivaregård som ligger i en av de vackraste trakter Skåne har. När vi nu senast var på turné åkte vi tillbaka för att se hur mycket som hade förändrats. Medan vi satt och käkade lunch dök det upp en kille, PR-man. Han undrade om vi ville vara med och skriva en broschyr om Röstånga, om att det var väldigt bra där och så . . .
Han var en av eldsjälarna bakom ett projekt att förvandla den vackra Nackarpsdalen till något, som skulle kallas Dennisland. Det skulle alltså bli något slags Disneyland men med seriefiguren Dennis som huvudfigur i stället för Musse Pigg och Kalle Anka. Det skulle förmodligen byggas upp stora betong-Dennisar ute i naturen, man skulle slå upp karuseller och tivolistånd överallt . . .
Det är något generellt över hela världen. Människor söker efter ett Mallorca överallt. Om vi nu skulle gå med i EEC har det talats om att Sverige skulle bli något slags Norrland, ett jättefritidsområde, semesterbyar och allt sånt där.
DANIELSSON: Då är tanken den att ingen frågar naturen, vad den vill.
Det har vi gjort.
ALFREDSON: Man ser bara dom kortsiktiga perspektiven. Man uppfattar ögonblickligen att det är pengar i turismen.
Men vinsten är inte entydig.
Den går ju för det första bara i vissa människors fickor, nämligen till ägarna av affärer och mark. Övriga förlorar. Spanska bönder, som bor i närheten av stora turistområden upplever det bara genom att deras matvaror har blivit mångdubbelt dyrare.
Inkomstkällan är onekligen dubiös. Man måste vara ytterligt försiktig med att använda turismen enbart som en inkomstkälla. Det är självklart att människor som bor i Ruhr-området och engelska kolgruvedistrikt måste kunna få fritidsområden någonstans. Visst kan Sverige öppna sina gränser, men det måste ske med en djävla eftertanke.
Hur kom ni på tanken att låta naturen slå tillbaka?
DANIELSSON: Det är väl ganska nära. Det finns ju aldrig någon som på ett meningsfullt sätt frågar folket som bor i en blivande turisttrakt vad det tycker och tänker. Hade Sturup haft en representant som kunnat massmedias och myndigheters irrgångar hade vi kanske sluppit detta grova ingrepp i naturen.
Steget därifrån och till att låta naturen prata för sig själv är inte långt.
ALFREDSON: Naturen har redan talat. Man läser i tidningarna att dricksvattnet är livsfarligt på sina ställen i Sverige.
DANIELSSON: Det är Neptun som slagit till.
Sedan skrev ni manus ganska fort?
DANIELSSON: Jobbar fort gör vi alltid. På en månad ungefär blev manus färdigt. Men då hade vi hållit på att diskutera det ungefär lika lång tid. Det är inte betydelsefullt hur lång tid det tar.
När ni sedan kommer till filmproduktionsstadiet, träder då Hasse i bakgrunden och Tage i förgrunden som regissör?
DANIELSSON: Det är en sanning med modifikation. Jag tycker det i våra filmer är helt onödigt att sätta ut regissör. Jag står visserligen för det rent praktiska regijobbet men hela tiden vi filmade var regin ett samarbete mellan Hasse och mig.
ALFREDSON: Samarbetet gäller inte bara mig. Det gäller fotograf och alla andra som är med.
Det är ett ständigt stormöte på minst två personer.
Det gäller för regissören att välja och vraka bland alla de förslag som kommer in. Jag tror filmregi har förändrats mycket sedan han med stövlarna gick omkring. Vad var det han hette? Steinberg? von Stroheim? Nej, Josef von Sternberg.
DANIELSSON: Det har alltid varit så att Hasse skött mycket av det praktiska, dekor och kläder och sånt. I den här filmen har Hasse varit lika mycket sysselsatt med kommande scener och dekorer som jag har varit med ögonblicket.
Era manus är fulla i vänsterkanten förmodar jag?
DANIELSSON: I varje fall finns där grundtankarna till hur saker ska utformas praktiskt.
ALFREDSON: Det har inte varit någon improviserad inspelning. Vi har haft ett noggrant spelschema över fler än sextio spelplatser . . ."

Visningskopia: SFI. Manuskript: scenario, 105 s. Program på svenska och engelska. Affischer: en normalformat, en mindre. Stillbilder: 14 st. Kopia av censurkort 110.590. Kopia av Musikförteckning från STIM. Artiklar inför inspelningen. Inspelningsreportage. Intervjuer. Reportage från urpremiären i Tomelilla. Recensioner 19.12.1971: AB / Jurgen, Schildt Arbetet / Sven E, Olsson DN / Mauritz, Edström Expr / Lasse, Bergström GHT / Rolf, Knutsson / (20.12.1971) GP / Monika, Tunbäck-Hanson SDS / B-E, Richter SvD / Hans, Schiller Filmrutan / Curt Fredrik, Grundel SG/BHg