Yö meren rannalla (1980)

Film

Musikstycken
Utmärkelser
Inspelningsplatser
Sammansatt film
Ämnesord
Pressreaktion Svensk filmografi
"Hur handskas vi med vår trista existens? Vilka uppbrott är längre möjliga?
Kivikoski luftar frågorna i en lysande spelad och geometrisk upplinjerad film där tidens och rummets och intrigens klassiska enheter är bibelhållna. Rösterna är individernas och inte litteraturens. Bristsymptomen är välståndets och inte u-ländernas. Desperationen och handlaget tillhör inte det krokiga och cineastiska snillet utan en iscensättare som sett och anfäktats och förstått.
En mer hjärtskärande historia om medelålderns våndor vet jag mig knappast ha skådat. Men den antyder, för dem som räknar sig till hoppets och jordens vänner, en öppning utåt. Finalscenerna urladdas nämligen i en far-och-dotter-uppgörelse av det gripande och gediget genomlysta slaget. Flickan flyr till havs. Förändringens vindar är på väg. Generationsskiftet, enligt Kivikoski, innehåller embryot till de revolter som kan frälsa våra sketna liv. Ekelöfs rader i Färjesång kunde ha format slutvinjetten i detta konfrontationsdrama."
Så grips vi skuggor av en sällsam oro
när något säger oss att folk har färdats
att några av de möjliga befriats Jurgen Schildt i Aftonbladet

"Det är en ytterst välgjord och välspelad film. Full av nyanser och fint framlyssnade förlopp som skådespelarna ger en beundransvärt övertygande gestaltning inför en kamera som utan att kännas teatermässig alltid finns i dialogens centrum.
Denna finstämda tonkonst är ju lite Tjechovsk den också. I alla fall av bästa och sevärdaste märket!" Hanserik Hjertén i Dagens Nyheter

"Det handlar om sanningar som kommer fram efter bastubad och vodka när några gamla vänner träffas över sina medelålders kriser och det är fint gjort, med insikt och medkänsla.
Möjligen kan man invända att det nordiska tungsinnet är väl kompakt och dessutom aningen för lätt att förutse för den som uppskattar psykologiska överraskningar, inte minst då det i filmens och nattens slutskede seglar in en yngre generation i handlingen.
Men aktörerna sköter sina uppgörelser med Tjechovsk finess och "Natt vid havet" motsäger inte antagandet att Finland just nu är bättre än Sverige, åtminstone när det gäller film." Lasse Bergström i Expressen

"Kivikoski mejslar ut sina konflikter, avslöjanden och sällskapsturer känsligt och stillsamt. Herrarna badar bastu, kvinnorna dricker grogg på verandan, mitt i middagen kommer tonårsdottern plötsligt seglande till bryggan.
Det blir en behaglig och sanningsenlig film, utan de amerikanska plattheterna och krystade vitsarna, men också utan riktig kraft att hetta till och engagera. Trevlig att se, men inget att minnas." Mia Tottmar i Stockholms Tidningen

"Natten vid havet är på många sätt en ganska typisk nordisk festfilm där spriten hjälper till att föra konflikterna i dagen och få den äldre generationen att fråga sig vad den materiella välfärden tjänar till när omtanken och känslorna för de närmaste glöms bort och jakten efter lyckan resulterat i det motsatta.
Vad som skiljer Kivikoskis film från många andra liknande är det bakomliggande allvaret, att regissören aktat sig för de komiska genvägarna och istället försöker förstå sina personer och ge dem verkliga och trovärdiga ansikten.
Natten vid havet är en liten fin och känslig film som är mer levande och därför både mer tänkvärd och mer givande än många ytliga och komiskt insmickrande realationsfilmer som vi sett prov på under senare år." Hans Schiller i Svenska Dagbladet