Hedersbaggen till ett cinematografiskt geni

"Harriet Andersson är ett av de cinematografiska genierna. Man träffar bara på några sällsynta skimrande exemplar under den slingriga vägen genom branschens djungler." Så har Ingmar Bergman beskrivit årets mottagare av Hedersguldbaggen.

Harriet Andersson med sin Hedersguldbagge
Foto: Patrik Österberg

Årets Hedersguldbagge tilldelas en av svensk films stora stjärnor – Harriet Andersson.

Karriären startade tidigt. Redan som barn deltog hon i barnteaterverksamhet vid kyrkans julspel. Sedan blev det Calle Flygares teaterskola och elevkontrakt vid Oscarsteatern.

Filmkarriären inleddes redan 1948 och första filmrollen finns listad i Schamyl Baumans film ”Skolka skolan” 1949. Här spelar hon ”skolflicka i Stockholm”.

Det stora filmgenombrottet kom med huvudrollen i ”Sommaren med Monika” (1953). Harriet Andersson blev Bergman-skådespelare och har under årens lopp haft många minnesvärda roller i hans filmer. Några exempel är pigan Petra i ”Sommarnattens leende” (1955), den sinnesjuka Karin i ”Såsom i en spegel” (1961) och inte minst som Agnes i ”Viskningar och rop” (1973) för vilken hon fick en Guldbagge.


Men Bergman är långt ifrån den enda regissören Harriet Andersson samarbetat med.  Här finns till exempel Jörn Donner, Mai Zetterling, Vilgot Sjöman, Stig Björkman, Christina Olofson och på senare tid Lars von Trier i vars film ”Dogville” (2003) hon spelade Gloria. Listan på filmroller är mer än lång, från ”Skolka skolan” 1949 till kortfilmen ”Bip Bop Bip Bop Bap” 2006 –  svensk filmdatabas anger över 90 filmer hon medverkat i.

Den som vill veta mer om denna mångsidiga skådespelare kan med fördel läsa intervjuboken ”Harriet Andersson” (2005), där hon frikostigt berättar om sitt liv för journalisten Jan Lumholdt. Om sin Bergman-karriär säger hon lite syrligt i boken: ”Först gjorde han mig till piga, sen galen och sen tog han livet av mig ett par gånger”.

Du har gjort film sedan slutet på 1940-talet. Vad är den största skillnaden mellan att göra film då och nu?
- Då fanns det mycket mer tid till allting. Allting fick ta lång tid. Filmade man på sommaren kunde man åka ut och vara borta i minst en månad. Om det var dåligt väder så ställde de helt enkelt in och väntatde tills det blev bättre. Nu är det hela tiden så ont om pengar och tid.

Du har under din karriär spelat en lång rad olika typer av roller. Vilken tycker du bäst om?
- Allihop. Jag är nöjd så länge kameran går. Jag kommer ihåg när jag gjorde min första reklamfilm. Det var den där ”Hälsan för halsen, Bronzol” och jag var huvudpersonen. När strålkastarna tändes och kameran startade fick jag en känsla i hela kroppen. Det var som om något härligt rann utmed ryggraden. Så var jag fast.

Har du haft den känslan även under andra delar av karriären?
- Ja, nästan jämt.   

Mottagaren av Hedersguldbaggen utses av Svenska Filminstitutets styrelse.

Denna nyhet har tidigare varit publicerad i Filminstitutets nättidning Filmnyheterna.se

Publicerad 2009-01-12   Ändrad 2012-01-09